Sorry för min inaktivitet men Erika har varit bosatt här sen i onsdags och när hon väl får tag på en dator går det i princip inte att flytta på henne. Jag har alltså inte haft någon större möjlighet att ha kontakt med omvärlden via den. Men nu är jag tillbaka igen.

- Madeleine

Detta är något otroligt smart lärarna för länge sedan kom på att vi skulle ha på min skola. Okej, de tycker att det var smart, det gör inte jag. Klassikern är något som alla nior alltid gör i slutet av vårterminen. Så har det varit så länge jag kan minnas, och har brytt mig. Det hela går ut på att man under en och samma dag skall springa 1 mil, cykla 2,4 mil och simma 1 km. Som tur är räcker det att man gör två aktiviteter. Eftersom jag klarar av att springa ungefär två steg innan jag dör så var det ett ganska lätt val att ta bort löpningen. Detta skall alltså genomföras imorgon. Klockan tio skall jag stå klar för start i fontin för att cykla 2,4 mil. Vill ni veta en sak? jag har inte cyklat på evigheter! tror ni att det kommer gå bra för mig? När jag, förhoppningsvis, har cyklat klart hela sträckan och stannat vid Oasen så ska jag simma 1 km. Dock tror jag inte att simningen kommer att bli något problem. Att simma brukar jag klara av.

Nu funderar jag på att dra ut och kolla om jag kommer ihåg hur man gör när man cyklar, men jag vet inte om jag orkar.

- Madeleine

Så då är SO:n klar! blev helt okej, tycker jag. Inte riktigt så aggressiv som miljöredovsingen jag gjorde tidigare. Det beror väl främst på att det är mycket lättare att skälla på och ställa min klasskompisra mot väggen för något dom kan påverka än något som redan har hänt och man inte kan göra något åt nu. Förhoppningsvis blir Ted nöjd i alla fall. Nu ska jag plugga franska verb.

- Madeleine 

På eftermiddagen var vi på musikal med skolan. Treorna på musikallinjens uppsättning av Hair. Asbra! Den var verkligen riktigt bra.

-  Madeleine

Vet ni vad jag kom på? jag måste komma på en ny uppfinning till tekniken på torsdag och mitt huvud är tomt. Ibland önskar jag verkligen att jag hade Erikas fantasi. Nu kommer jag aldrig att somna bara för att jag kommer att fundera på vad i hela världen man kan uppfinna som inte redan finns. Åhh...

- Madeleine 

Jag är på rekommendera låtar humör idag (ursäkt för att slippa skriva analys bara, antar jag). Den här låten är i vilket fall sjukt fin! och glöm inte att lyssna på texten med.



I wonder how it feels to be loved
I wonder how it is to be touched
See all the others holding their hands
And I'm here still alone with myself

Say that you love me
Say that you care
I want you to love me
To kiss me and hug me
I want you to never let go of me
I want you to never let go

Let it go, let it flow, let me feel free
I never want you to go
Let it go, let it flow, let me feel free
I only want to be loved

I wonder what I have done wrong
I wonder what I could have done
The eyes are just starring
Why can't you see
I am who I am and no one else

Say that you love me
Say that you care
I want you to love me
To kiss me and hug me
I want you to never let go of me
I want you to never let go

Let it go, let it flow, let me feel free
I never want you to go
Let it go, let it flow, let me feel free
I only want to be loved

I wonder how it feels to be loved
I wonder how it is to be touched
See all the others holding their hands
Cause I'm here still alone with myself  

- Madeleine

Helt underbar låt! miep..jag ryser varenda gång!

- Madeleine

Vad har folket gjort idag då?

- Madeleine

Jag orkar inte mer, nu börjar väl boken bli lite bättre men ändå, den är sjukt seg. Andra världskriget, jag är så trött på det! Visst det är säkert jättespännande och intressant och hemskt och blablabla...men inte i för stor skala. Jag har typ 200 sidor kvar och jag är inte alls på humör för att läsa, speciellt inte när det handlar om en dålig bok. Gaah!

Jaja, jag ska ta en liten paus från läsningen nu i alla fall, även om jag inte borde, och skissa lite på en ny bakgrundsbild till bloggen. Om jag lyckas få det som jag vill så kommer det bli riktigt snyggt!

- Madeleine 

Varför har man inte obegränsat med fantasi? eller har man det? är vi bara för dåliga på att utnyttja den? Under hela vår uppfostran så lär vi oss att det är viktigt att vara seriös och inte bara flamsa hel tiden. Är det det som påverkar vår fantasifullhet? Jag menar ett litet barn som inte har blivit påverkat av media och moral än har oftast väldigt livlig fantasi men desto äldre man blir ju mindre kreativ blir man. Jag tror att vi har ett obegränsat lager med fantasi från början som vi allt eftersom bryter sönder så att det blir mindre och mindre kvar. Varför ska allt vara så seriöst hela tiden?

- Madeleine

temat är klart, uppsatsen inlämnad, redovisningen gjord och jag är ledig imorgon. Vad ska man göra? jag har extremt tråkigt för tillfället.

- Madeleine

Vi fick en uppgift i svenskan. Vi skulle skriva någonting på temat livsviktigt. Min hjärna var helt tom jättelänge innan det här helt plötsligt kom från ingenstans. 

För ett tag sedan sa en kille till mig: "jag skulle inte kunna leva utan power metal". Jag ska inte ljuga, jag skulle lätt kunna säga något liknande. Jag höll även med honom i det här samtalet om att jag inte heller skulle klara mig utan musik. Egentligen skäms jag lite över mig själv varje gång jag säger det. För helt ärligt, det är väl ändå inte sant?

Saker som för oss är livsviktiga, som vi verkligen inte kan leva utan, är mat och vatten, till viss del även andra människor. Se på fattiga barn i andra länder. De skulle aldrig ens komma på tanken att säga att det viktigaste i deras liv är musik.

Kan vi inte göra ett hypotetiskt experiment? Vi tar ett av dessa barn som är, säg, åtta år. Vi låter barnet leva resten av sitt liv i en helt vanlig svensk familj. Tror du att spåren från den tidiga barndomen sitter kvar eller skulle han, när han är 15-16 år, kunna säga att musik är livsviktigt för honom?

- Madeleine

Slapp men ändå stressad dag idag. Först var det samling i skolan klockan åtta men vi kunde inte göra någonting mer utan var tvugna att dra hem till mig för att kunna skriva på datorn. Så, duktig som man är, har lärarna bra förtroende för en så att man inte var tvungen att komma tillbaka på samlingstid senare. Alltså drog jag och Lea hem till mig. Vi mötte brorsan på vägen, han blev lite förvirrad kan man säga. Nu drog i alla fall Lea hem precis och vi har fått skrivit en hel del. Det skall skrivas rätt mycket till men det ordnar sig. Det gör det alltid, på något sätt.

- Madeleine 

Detta är ett inlägg jag kände för att spara som jag hade skrivit i musikbloggen. Jag skrev det nästan precis när den var ny, närmare bestämt den 1 mars 2008. Allting är kopierat rakt av vad jag skrev då. Enjoy!

Visst har jag haft alla dom där åren i början när man bara lyssnade för att lyssna. Radio-pop åren, inget jag brukar gå runt och skryta med direkt, men dom finns där. Min verkliga resa inom musiken kan ha börjat vid två olika tillfällen. Det beror lite på hur man vill se det.

Första alternativet är maj 2005. I så fall ser vi Wig Wam som mina vägvisare. Maj, Eurovison song contest tid, det var precis där det enligt den här teorin skulle ha börjat. Norge, Wig Wam - In My Dreams, delad 9:e plats med Danmark. Om jag inte minns helt galet. Jag tyckte det var grymt bra då, tycker det är mindre bra nu, men helt ärligt, det funkar faktiskt. Jag hade väldigt kul när jag satte på albumet Hard To Be a Rock'n'Roller för någon månad sedan och kunde konstatera att det jag en gång tyckt var så hårt faktiskt är enormt mesigt! För att fortsätta min resa så var jag ett väldigt patetiskt fan av dem. Kollade deras hemsida onödigt ofta, utan att något egentligen intresserade mig. Jag lyckades i alla fall få ut något vettigt av det, dom skulle spela i Sverige. Bara som förband, men ändå, jag ville dit. Dom skulle spela som förband till Alice Cooper. Vid det tillfället hade jag knappt lyssnat på Alice Cooper alls. Självklart visste jag vem han var, jag hade hört talas om detta monster, men jag hade ingen anning om vad han egentligen spelade för musik. Det spelade ingen roll, jag skulle dit. Jag hade tur, min pappa var extremt lockad till att se Alice Cooper live, för honom var det ju lite kult, något jag tyvärr insåg först långt senare.  10 augusti 2005, det var dagen. Min första, riktiga, konsert...var det inte, nej. Nästan precis ett år tidigare, närmare bestämt 7 augusti 2004 var jag faktiskt på Gyllene Tider något jag, tro det eller ej, faktiskt är lite stolt över. I vilket fall jag hade sett Wig Wam live och var helt salig i flera månader. Det gick ett tag och jag slutade i princip lyssna på Wig Wam, lyssnade knappt på någon musik överhuvudtaget faktiskt. Man kan välja att se detta som en början, eller bara en kort period jag hade när jag var 12/13 år.

Det som jag oftast väljer att se som min början, dom jag väljer att se som mina vägvisare, är Sonata Arctica. Jag kommer inte ihåg exakt men det borde ha varit i början av 2007. För det är jag skyldig Linus ett stort tack. Det är nämligen så här; på engelskan så har vi att varje vecka är det en person som har med sig en låt och en text som saknar en del ord. Vi ska då lyssna på låten och fylla i orden. Lätt, ja. Dålig musik, oftast. Så var det då Linus tur en vecka och hade han inte med sig världens underbaraste låt? jo. Sonata Arctica - Tallulah. Jag kan helt ärligt säga att hade det inte varit för att jag satt i klassrummet så hade jag gråtit till den redan då. Den låten är verkligen otroligt fin. Detta utvecklades till att jag hade en riktigt lång Sonata Arctica period. Det var nog det enda bandet jag egentligen lyssnade på under ett halv år, kanske till och med mer. Visst lyssnade jag på annat, men det var någon låt här och någon låt där, inget som är värt att nämna. Under hösten 2007 började jag lite smått blanda in andra lite snällare metalband och hårdrocksband. Men det var fortfarande Sonata Arctica som dominerade. 3 november 2007 var en underbar dag. Sonata Arctica live i Lisebergshallen. Förband var Ride the sky och Epica. Ride the sky finns det ingenting att säga om. Katastrof, verkligen. Men Epica, dem breddade min väg rejält. Ett helt underbart band som jag självklart började lyssna mer på. Det var även i samband med att jag började lyssna på dem som jag verkligen började använda min last.fm. Jag letade band som en tok, la till flera stycken i min spelningslista varje vecka. Min musiksmak började utvecklas till det den är idag, en massa olika typer av metal men hela tiden dominerad av power metal.

Ett litet sidospår som jag inte kom in på, som finns där men inte påverkar min andra musik speciellt mycket, tänkte jag nämna också. 17 december 2007, en annan konsert, en annan sjukt underbar dag. Marilyn Manson på Scandinavium. Förband Turbonegro. Jag lyssnar väldigt mycket på Manson och det är inget jag skäms över på något sätt men jag är väldigt noga med att han inte är metal han är industrial.

Ja, det är väl på ett ungefär så långt min resa har gått än så länge. Jag gillar vart den står just nu men har en väldigt stark känsla av att jag om några år kommer att titta tillbaka på det här och tycka att Sonata Arctica är extremt mesiga. Jag hoppas bara att jag aldrig kommer gå så långt som till att förneka det faktum att det faktiskt var de som visade mig vägen in i det här.

- Madeleine

Jahopp, då får vi väl säga välkommen till min musikblogg som nu flyttar in här xD eller ja, musikbloggen kommer i alla fall tas bort och det kommer bli en ny kategori här The music of Madeleine. Så ni får se fram emot att hitta lite veckans band här fram över, trevligt va?

- Madeleine

Hur ska man definiera det? Mod. När är man modig? egentligen? När är man feg?

Folk säger att man är feg när man bara låter allting vara. Ignorerar sina problem och bara säga att "det löser väl sig". Bara går på utan att ta tag i någonting. Visst man kanske är feg. Men krävs det inte en hel del mod för att vara feg? Att klara av att bara gå utan att tänka på vad som händer måste väl också kräva sin styrka. Det kan inte vara lätt. Jag skulle i alla fall inte vilja säga att man är särskilt mycket modigare om man bara sitter kvar och ältar allting om och om igen. Det är nästan så att jag då skulle vilja säga att man är feg, att man inte vågar ge sig av och lämna det som har hänt bakom sig.

Det går nog egentligen inte att hitta något helt korrekt svar på vad som är modigt och vad som är fegt. Varje människa måste nog ha en egen definition av vad som är modigt och fegt för just den individen. Jag tror inte man kan dra alla över en kam i det här fallet. Folk är så olika.

- Madeleine

Jag tycker det är intressant, hur man kan vara så van vid att vakna en viss tid. Att man bara slår upp ögonen en minut i sex och konstaterar att man har vaknat precis innan klockan ska ringa, igen. Jag har alltid varit sådan. Det räcker att jag går upp vid samma tid under en kort period så vaknar jag sen ganska automatiskt vid den tiden. Konstigt egentligen. Det spelar inte speciellt stor roll hur sent jag går och lägger mig heller, jag vaknar ändå. Det är väldigt skönt så jag ska inte klaga.

- Madeleine