Nästan 5 år hade vi tillsammans, men nu är det slut. Idag, helt utan förvarning blev det massor av glapp i skärmen och sen la den av helt. Lite kul att se faktiskt. Jaja, det var ju väntat att det skulle inträffa snart så. Sen när den väl var sönder så kunde vi ju inte låta bli att utforska den lite och bland annat slipa bort färgen för att se in i den litegrann, haha, spännande!

Jag är inte dum, jag köpte ju en ny mobil i julas som väntade när jag kom hem. Dessutom hade jag varit smart nog att lägga in alla nummer i den så inget tjat om att få in massa sådana nu, skönt. Det enda som gick förlorat var några sms som jag hade sparat, lite tråkigt men inget jag kan göra så mycket åt nu..

- Madeleine

Mitt senaste alster, en blomma med en fin turkos i mitten. Massa tunna trådar som mest ville smälta hela tiden, men det blev fint när det blev klart.

- Madeleine

Hej bloggen! Saknar den en del, men det blir inte alls bra när jag försöker skriva, så jag hoppar det tills det blir bra igen helt enkelt.

Nu var jag bara tvungen att kika in för att påminna er om hur galet snygg min underbara pojkvän är!

Och som vanligt heter den fantastiska fotografen Linnéa Burman.

Om jag kunde beskriva hur mycket jag önskar att jag hade kunnat befinna mig i Luleå i lördags så hade jag gjort ett försök. Men jag kan inte göra känslan värdig i ord, så jag låter bli. Men det spelade många fina band där då som jag gärna hade sett. Men så är det ibland, jag vet att det kommer fler chanser.

- Madeleine

Fantasin är på topp hos tidningarna idag?

För att prata om skalvet då, ja, jag kände det, tydligen. Såhär såg konversationen ut när jag kom till skolan:

Erika: Kände ni jordskalvet inatt?
Jag: Nej..
Erika: Då missade ni något, allt skakade, det kändes som om någon bombade huset..
Jag: Eller vänta...vilken tid var det?
Erika: tjugo över två typ..
Jag: Jaha! Jo, det gjorde jag visst! Jag vaknade då och var jätteirriterad över att folk smällde så i dörren...

- Madeleine

Usch, nej vad tråkig blogg jag har just nu. Men det händer inte så mycket värt att skriva om. Men jag ska inte tjata mer om det för det gör inte bloggen bättre att fylla den med inlägg i stil med det här. Det är väl bättre att bara låta den vara tills inspirationen faller på antar jag. Jaja, vi ser vas som händer, lite inlägg dyker det nog upp då och då i alla fall.

- Madeleine

Vet ni vad jag har glömt!? Jag har ju inte berättat om den underbara julklappen jag fick av Tobbes familj!

Så fort det finns tid, vilket kan ta ett tag, men det gör mig inte så mycket. I alla fall, så fort det finns tid så kommer Sonata Arcticas logga för alltid att pryda min kropp. Miep. Ja, ett presentkort till en tatuering väntade på mig när jag kom fram till Boden i mellandagarna. Massa, massa, massa tack!

Men nu krävs ett beslut som jag dragits med ett tag, vilken design på loggan skall jag ha?

Gamla, nya eller den jag ritat själv (mitt smycke) som är mest lik den gamla men med lite drag från den nya?

  

Sen tvekar jag lite på placeringen också, men jag tror att det får bli som jag tänkt från början.

- Madeleine

Lagom kul att min chanérring som nästan var klar bara försvann helt spårlöst när jag lämnade den i syran i tre minuter. Sjukt! Björn var i alla fall snäll och gjorde en ny stomme åt mig så nu ska jag bara sätta i ny chanér typ. Men fruktansvärt irriterande, och det skulle inte alls förvåna mig om den dyker upp när jag är klar med den nya. Hur eller vart den har försvunnit orkar jag inte spekulera i, men borta är den.

På tal om smycken så kom jag på att jag ju inte har visat er halsbandet på bilden nedan. När det blev klart hade jag nämligen inte tillåtelse att lägga upp det på bloggen. Det syns kanske inte jättetydligt på bilden men det står Du & Jag, ett ord/tecken på varje hjärta.



- Madeleine

Ja, jag är ju långt tillbaka i tiden och läser inlägg nu och då känner jag mig altid så dum om jag ska kommentera något så jag brukar låta bli. Men Lisa skrev ett inlägg om kärlek i mellandagarna och jag känner att jag bara måste få kommentera det inlägget lite. Hade jag lyckats hade jag länkat direkt till inlägget, men jag hittar tyvärr ingen adress som fungerar.

Först måste jag säga att hela inlägget är otroligt fint och jag hade (nästan) kunnat kopiera det rakt av för att beskriva vad jag själv känner. Men det jag kände ett så stort behov av att kommentera var frågan hon avslutade med.

"Vad är era bästa tips för ett lyckat förhållande?"

Min första tanke var; Det skall inte behövas några tips, det kan inte finnas några tips. Behöver man tips för att få sitt förhållande lyckat så kommer det aldrig fungera i längden.

Och visst står jag till stor del fast vid det, för att det skall bli helt lyckat så måste det vara rätt på ett plan som vi inte kan styra, vissa människor passar man helt enkelt inte med även om man först vill tro det. Men det är klart att det kan finnas tips på hur man kan göra det ännu bättre eller kanske hjälpa till i alla fall lite på vägen. Framför allt är det ett som väger över, som verkligen behövs och jag tror inte att något förhållande överlever om man inte följer det: Prata med varandra! Hela tiden, om allt, det är verkligen, verkligen det viktigaste. Kan man inte prata med varandra så kan man inte lösa några andra problem heller. Och i min värld så kan ett förhållande omöjligt vara lyckat då, men ni är välkomna att motbevisa mig om ni har bevis för något annat.

- Madeleine

Jag skall väl inte förneka att livet går upp och ner just nu. Det märks på bloggen antingen jag nämner det eller inte. Men det är ingen fara, jag har min perioder och de har jag alltid haft. Ibland blir jag bara helt plötsligt less på allt, extremt osocial, väldigt rastlös men utan ork att göra någonting. Det är bara så det är, ofta får jag också ett enormt sug efter att blogga under de här perioderna men utan något att skriva om resulterar det i en massa frustrerade inlägg om ingenting eller med en massa blaha. Ni får helt enkelt hålla till godo. Jag borde snart vara tillbaka som mitt vanliga jag.

- Madeleine

Sådär, nu har jag varit hemma en stund och jag lever. Det första som hände när jag klev in i lägenheten var dock att jag fick kalla hit Moa som fick komma och hjälpa mig med ett försök att rädda min spegel som fått för sig att falla till golvet. Det är stora sprickor i den nu, men jag vågar i alla fall gå på golvet.

Jag tänkte väl så smått komma tillbaka till bloggen nu, känner mig inte sådär jätteinspirerad dock, men vi tar ett inlägg i taget så ska det nog gå bra. Någon gång skall jag orka läsa igenom alla era blogginlägg som jag missat också.

- Madeleine