Det här inlägget kommer med största sannolikhet låta som om det vore sprunget ur avundsjuka. Men inte då, det är faktiskt precis såhär jag känner.

Min gamla klass på Da Vinci är just nu på sin resa i Italien och jag kunde inte vara gladare över att inte vara där. Det hade säkert kunnat vara kul, sina stunder, men största delen av tiden hade jag nog känt att jag inte alls passade in.

I och för sig, hade jag spenderat det senaste året med dem, hade det säkert varit annorlunda. Men jag kan ju säga att jag känner samma sak inför den resan som hantverkstreorna skall göra till Wien nästa veckan. Jag har utvecklat så starka åsikter runt vissa ämnen den senaste tiden så jag hade nog blivit alldeles galen av att vara med. För att inte tala om hur stor tråkig-stämpel jag hade fått.

Jag vill bara krypa och gömma mig bakom soffan när jag ser alla facebookstatusar om festa, sprit och allt vad det är. Jag får ångest på grund av hur obekväm jag tror att jag hade känt mig om jag hade varit där. Helt seriöst. Jag får lite smått panik av att se hur viktigt det är för alla, allvarligt, jag tycker synd om er.

Jag har blivit så vuxen den senaste tiden. Och jag är allvarlig när jag säger att jag ibland tycker att jag har mer gemensamt med Kent, min lärare på 63 år, än med någon annan på hantverk (ja, inkluderat de som går i trean och är precis lika gamla som jag).

Det som stör mig mest är egentligen inte att folk dricker, det är att folk mer eller mindre skryter om det och ser det som det viktigaste i världen. Och, det värsta, när folk dricker bara "för att det skall vara så", ännu värre blir det om det sker i samband med skolan på något sätt. Titta bara på studenten. Som bara blir vidrigare och vidrigare för varje dag som går i mina ögon. Men det får jag prata om någon annan gång.

Nu ville jag bara ventilera att jag är så otroligt glad för att jag slipper vara i Italien med min gamla klass och "tvingas" spendera mer eller mindre pengar på en massa onödigt, känna mig missanpassad och alldeles för gammal för att passa in i gänget.

- Madeleine

Nu tycker jag att det börjar bli dags för årets negativa inlägg. Det har dykt upp i den här bloggen strax innan jul varje år, inte förra dock, men så var det som det var förra året. Jag själv trodde att jag hade skrivit ett förra året också. Men jaja, det är väl inget att hålla inne på så jag kör..

Högtider är inte min grej, inte alls. Jag tycker allvarligt talat att det är ganska patetiskt, och det blir värre och värre för varje år. All denna hets! Och stressen och strävan efter att allt skall vara perfekt, det blir bara tillgjort! Jag har inte brytt mig ett skvatt (vi har hållt på med julkalendern, visst, men för mig hade den kunnat vara vilken tid på året som helst) men trots det så har jag varit så trött på julen i flera veckor nu. Jag vill bara gå och lägga mig och vakna på nattåget på måndag när allt är över och jag är på väg till min älskling. Hur folk orkar är för mig obegripligt.

Nej, julen är då verkligen inte någon kul tid på året och jag är otroligt glad att den snart är över, efter att man har varit tvungen att fira den sådär 500 gånger. Om man skulle ta och hitta på nåogt annat nästa år istället..i år är det väl försent nu. För det kan då inte vara kul för någon att fira jul med mig som bara är irriterad och negativ och helst vill att alltihopa ska ta slut så fort som möjligt.

Jag har väl egentligen inte så mycket att säga, jag förstår bara inte grejen med jul...

- Madeleine

Ursäkta språket, men...

VAD I HELVETE?

Det är en stor diskussion kring det här just nu. SVTs nya satsning, Ung och bortskämd. Jag hade inte tänkt skriva något om detta egentligen, men jag tittade precis på debatt som handlade om det, och jag blir så upprörd!

Ungdomarna och deras föräldrar ställer sig en fråga..

Varför måste man kunna städa och diska för att ha en chans på arbetsmarknaden?
Jag, som inte har någon direkt arbetslivserfarenhet, kan ge svar på det! Det märks till och med redan i skolan. För jag drar slutsatsen att detta är samma ungdomar som aldrig plockar undan efter sig i matsalen heller, de som jag förbannar mer eller mindre varje dag! På de flesta arbetsplatser så finns det väl också någon form av kök/fikarum, som det skall hållas ordning i, där dessa ungdomar med största sannolikhet kommer att ta en kopp kaffe, och vad gör de med koppen sen om de inte kan diska? Ställer den där? Vem ska plocka undan den? Hur länge ska den stå där? 

Hur kan man över huvud taget tro sig klara av att sköta ett arbete om man aldrig har lärt sig att ta ansvar!?

Föräldrarna säger att de vill ge sina barn tid att utvecka det de brinner för. En av tjejerna säger att om hon hade städat så hade hon aldrig hunnit göra det hon brinner för. Dansa och blogga.

Wait...what!?
Jag själv har nyligen flyttat hemifrån, jag har inga problem med att blogga, gå i skolan, städa, handla, laga mat, tvätta, diska, träffa kompisar och pyssla med annat som jag tycker är kul! Jag skulle mer än gärna, utan större problem, pressa in ett extrajobb också.

Flera av dem bor i egna lägenheter men trots det så är föräldrarna där och städar, tvättar och lagar mat. Jag skulle bli vansinnig och känna mig helt värdelös som människa om mina föräldrar kom hit varje dag för att sköta min lägenhet. Jag förstår verkligen inte. Har man flyttat hemifrån så bör man väl kunna klara sig själv? Eller? Är inte det lite av poäng med att flytta hemifrån, att få ta det ansvaret?

Jag skulle kunna hålla på hela natten, men jag ska låta er slippa det, så det är bäst att jag slutar nu innan jag börjar gå igång på nästa grej.

- Madeleine