See, my feet are already on the road

Det här inlägget kommer med största sannolikhet låta som om det vore sprunget ur avundsjuka. Men inte då, det är faktiskt precis såhär jag känner.

Min gamla klass på Da Vinci är just nu på sin resa i Italien och jag kunde inte vara gladare över att inte vara där. Det hade säkert kunnat vara kul, sina stunder, men största delen av tiden hade jag nog känt att jag inte alls passade in.

I och för sig, hade jag spenderat det senaste året med dem, hade det säkert varit annorlunda. Men jag kan ju säga att jag känner samma sak inför den resan som hantverkstreorna skall göra till Wien nästa veckan. Jag har utvecklat så starka åsikter runt vissa ämnen den senaste tiden så jag hade nog blivit alldeles galen av att vara med. För att inte tala om hur stor tråkig-stämpel jag hade fått.

Jag vill bara krypa och gömma mig bakom soffan när jag ser alla facebookstatusar om festa, sprit och allt vad det är. Jag får ångest på grund av hur obekväm jag tror att jag hade känt mig om jag hade varit där. Helt seriöst. Jag får lite smått panik av att se hur viktigt det är för alla, allvarligt, jag tycker synd om er.

Jag har blivit så vuxen den senaste tiden. Och jag är allvarlig när jag säger att jag ibland tycker att jag har mer gemensamt med Kent, min lärare på 63 år, än med någon annan på hantverk (ja, inkluderat de som går i trean och är precis lika gamla som jag).

Det som stör mig mest är egentligen inte att folk dricker, det är att folk mer eller mindre skryter om det och ser det som det viktigaste i världen. Och, det värsta, när folk dricker bara "för att det skall vara så", ännu värre blir det om det sker i samband med skolan på något sätt. Titta bara på studenten. Som bara blir vidrigare och vidrigare för varje dag som går i mina ögon. Men det får jag prata om någon annan gång.

Nu ville jag bara ventilera att jag är så otroligt glad för att jag slipper vara i Italien med min gamla klass och "tvingas" spendera mer eller mindre pengar på en massa onödigt, känna mig missanpassad och alldeles för gammal för att passa in i gänget.

- Madeleine


Kommentarer
Postat av: Susanna

I know the feeling. Jag umgås sällan med folk av den enkla anledningen att de bara umgås i kombination med eviga krogrundor och så mycket alkohol som möjligt, vilket jag tycker är svintrist så jag följer aldrig med. Och är man inte med på det är man alltid bortglömd i andra sammanhang därefter.

2011-04-17 @ 19:16:33
URL: http://soulcollector.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Madeleine, 19 år, uppvuxen utanför Göteborg men bor i Falköping tillsammans med pojkvännen Tobias från Boden.

Jag utbildar mig till guldsmed, med målet att starta eget som smyckesdesigner. En egen hemsida för allt det där finns i huvudet men längre har den än så länge inte kommit, håll till godo.

När jag inte är på skolan så blir det en hel del resande fram och tillbaka genom landet för att hälsa på släkt och vänner. Det krävs också en del konsert- och festivalbesök runt om i världen för att stilla behovet av att lyssna på underbar hårdrock och metal live. Aktuella spelningar kan ni se längre ner i menyn.

Kontakta mig? Madde400@hotmail.
com


Min profilbild