I believe in miracles they happen every day

Konserten igår, det finns inte ord, jag vet knappt vad jag ska säga eller vart jag skall börja, det var bara så fantastiskt. Men jag antar att jag kan göra det lätt för mig genom att börja från början, med förbanden.
Jag har varit ganska otaggad på den här spelningen och hade inte ens en aning om vilka förband det skulle vara innan jag kom dit och läste på affischerna. Vilket inte hjälpte mig alls, hade fortfarande ingen aning om vilka det var.

Fullforce inledde i alla fall och jag var väl inte sådär jätteimponerad, det var inte dåligt men inte exceptionellt heller. Kändes ganska skönt att de inte spelade så länge i alla fall.

Sedan var det dags för Kottak och det hade jag, som ni förstår, inga som helst förväntningar på, men oj, vad förvånad jag blev! Det var helt galet kul, större delen av spelningen stod jag nästan och skrattade! Han var verkligen över allt James, hade koll på alla i publiken, showade, sprang runt, upp och ner i diket och ja, han visste helt enkelt precis hur man skulle ta hand om en publik. Det hela blev extra roligt då det var en kille i publiken som hade klätt ut sig till Robin Hood (med tanke på Edguys låt Robin Hood från nya albumet). James blev helt lyrisk och var tillslut tvungen att ta upp killen på scenen så han fick springa runt där uppe med James gitarr under en hel låt, skrika och prata i micken, slå lite på trummorna och ja, det var helt galet. Publiken blev så inne i hela showen och skrek, skrattade, klappade och det var bara fantastiskt. Badbollar kastades ut från scenen och en av dem + en trumpinne slutade i min och Tobbes ägo.


Efter detta fantastiska förband så var publiken helt galet taggad för huvudakten Edguy som strax var på väg upp på scenen. Och om den spelningen kan jag nog inte säga så mycket, den var bara galet bra. Alla killarna i Edguy är så fantastiskt glada på scenen och jag kan aldrig sluta le när jag ser Tobi, han är så fruktansvärt skön! Det bästa under den spelning var dock, som jag skrev igår, publiken! Det var helt magiskt, alla bara skrek och klappde hela tiden, jag har aldrig varit med om något liknande (bortsett från Sonata i Milano, det räknas inte). Man såg och kände på bandet hur extremt nöjda de var med publiken också. Tobi fick aldrig tid att säga ett ord, för alla började alltid skrika innan han hann klart. Det var verkligen galet. På slutet när han försökte berätta om hur deras skivbolag inte tyckte att det var någon idé för dem att åka till Sverige, publiken skulle tydligen ha blivit så mycket mindre här, så var det helt extremt. Man kunde se på båda Tobi och resten av bandet hur glada de var över vårt gensvar. Jag höll nästan på att börja gråta för att det var så fint. Vi fick dessutom löfte om att Edguy kommer finnas i minst 25 år till och att de skall komma tillbaka nästa år.

Nu vet jag inte vad mer jag ska säga, jag upprepar mig bara känns det som och jag lär säkert återkomma till detta i fler inlägg fram över, jag är fortfarande helt ställd. Ett plektrum lyckades Tobbe fånga också. Ett studsade i min hand och försvann, det var lite irriterande, menmen...


- Madeleine

And no one to drink the blood that I bleed

Äntligen! Nu är biljetterna till Edguys spelning i Göteborg 24 september köpta. Blir alltid lite lätt nervös när jag låter det gå såhär lång tid, men det gick ju bra i alla fall.

Nu känner jag inte alls lika mycket för konserter som jag gjorde för ett par år sedan, tyvärr, men det är fortfarande något av det bästa som finns. Jag blir bara inte riktigt lika lyrisk varje gång, det är som om jag har sett för mycket, jag imponeras inte längre.

Men visst ser jag fram emot den här konserten grymt mycket! Edguy är ett av mina absoluta favoritband och jag har bara lyckats se dem en gång innan, konstigt nog. Men, men man kan inte få allt, jag har ju lyckats se Avantasia också.


Pappas bild från sist jag såg Edguy, 2/2 2009!

- Madeleine

Damn! You breaker of my heart

Spelningen igår? Om ni inte har sett Mustasch innan så missade ni som vanligt något. Har ni dock sett dem innan så behöver ni inte direkt sörja att ni missade den här konserten.

Den var riktigt bra, det var den. Men det hände absolut inget speciellt, mer än att de failade och råkade tappa skynket för scenen för tidigt. Annars saknade jag verkligen den publikkontakt som jag är bortskämd med från Ralf. Helt ärligt nu så ägnade han knappt en blick till oss på första raden. Jag tror aldrig jag har varit med om något liknande de gånger jag sett dem. Det var riktigt, riktigt tråkigt och ja, jag blev besviken på honom.

Men, men i övrigt var konserten bra, med en bra setlist och allt sånt där annat som kan vara viktigt. Men som sagt, har ni sett dem innan så missade ni verkligen ingenting, det var inte någon exceptionell spelning på något sätt.

- Madeleine

Now those days are over

Ikväll blir det Mustasch på Götaplatsen. Ska bli trevligt, känns som om det var evigheter sedan jag såg Mustasch sist, men det var det ju inte riktigt. Idag blir det i alla fall femte gången jag ser dem och jag ser fram emot att se vad de ska göra av den här spelningen och den här scenen.

Jag minns fortfarande första gången jag såg Mustasch, det var juni 2008 på Stora scenen på Liseberg. Det var en grymt bra spening och härlig stämning. Jag hade lyssnat på Mustasch i ungefär en vecka och hade ingen koll alls egentligen. Vi kom dit lagom till soundcheck i alla fall. Bandet soundcheckade själva och hade en öppen konversation med de fans som redan var där. Efter souncheck kom de ner i diket och pratade lite, precis så som man önskar att alla band ville bete sig. Det var fantastiskt.

Två år senare, maj 2010 såg jag dem på Liseberg igen. Jag var även den här gången vid scenen lagom till soundcheck. Hade jag hoppats att det skulle vara samma visa som två år tidigare så var det bara att bli besviken. Soundchecken skedde bakom stängd scen utan minsta notis om att det stod ett gäng hängivna fans nedanför. Tråkigt, men det blir ju så när banden blir större. Det var bara att vara tacksam över att de spelade på Liseberg över huvud taget.


Bild från Mustasch @ Liseberg, 25/6 2008

- Madeleine

Unless you sing, sing, sing, sing

Hade en grymt trevlig dag igår. Hittade skor och en kjol som jag bara blev tvungen att köpa på shock. Nöjd. En kalender och lite block och så blev det också, känns bra. Ni ska få se lite bilder sen!

Sen mötte jag mormor och morfar så gick vi på matmarknaden på Gustav Adolfs torg. Den är så mysig, ska ni in till Göteborg innan veckan är slut så måste ni se till att gå förbi där. Efter det vandrade vi vidare upp mot Götaplatsen, på vägen gjorde vi ett stopp på Kungstorget för en langos.

Väl på Götaplatsen sen så var det bara att ta plats och njuta av en hel massa gospel. Det går inte riktigt att beskriva om man inte har upplevt det, det är otroligt energigivande. Efter att de hållt på i nästan två timmar så satt vi i alla fall kvar för att lyssna på Peter Jöback och Cookies n Beans. Ni kanske inte väntar er att höra detta från en bloggare som utger sig för att skriva en metalblogg men jag tycker faktiskt att Peter Jöback är väldigt bra, sen är ju jag galet svag för musikaler så det har väl sin lilla koppling där. En bra konsert med mycket publikkontakt var det i alla fall!

Och jag tackar alla inblandade för en trevlig dag och kväll!

- Madeleine

All the words I hear, they don't mean a thing



Som ni vet är jag INTE på Metaltown i år då jag inte är nog intresserad av något band som spelar där. Just nu känner jag mig väldigt glad för det. Men jag är otroligt nyfiken, jag vill höra från lite människor som jag känner att jag känner och kan lita på, är det så illa som det låter, verkar och ser ut?

Jag kan ju inte tala för hur det verkligen är då jag bara sitter hemma och följer rapporteringar i tidningar och på facebook, men det låter som att det är totalt kaos? Särskilt när det kommer till att ta sig till och från området då. Och även vid scenerna? Något som gör mig ännu gladare att jag inte är där, ett av de få banden som jag hade åkt dit för i så fall är Amaranthe och den spelningen verkar det ju som om det var helt omöjligt att komma in på?

Men som sagt, jag kan inte säga något om hur det verkligen är och väntar bara med spänning på lite rapporter från folk jag litar på har en vettig uppfattning och åsikt om hur det verkligen var.

- Madeleine

But there's no angel who lets me in

Så, bara för att jag hade bestämt mig för att jag inte skulle gå på Mustasch på fredag och dessutom bekräftat att jag inte kan ändra mig eftersom ståplatserna ändå är slutsålda så fick jag nu förfrågan från Zizziee om jag inte skall med och se dem i Helsingborg på lördag. Bara för att göra det ännu lite svårare.

Det låter ju väldigt trevligt faktiskt, men jag vet inte om det är värt alla pengar som tillkommer på resor och så. Sen hade jag ju faktiskt bestämt mig för att inte se dem, jag har ju sett dem ett antal gånger tidigare om man säger så. Svårt, svårt, svårt.

Jag får fundera lite till, men det lutar åt ett nej även där, precis som med the big four. Jag är i en period just nu då det känns jävligt bra att spara in pengar på att inte gå på varenda konsert som kommer i min väg (nu gör de ju sällan det i och för sig, utan jag går världens omvägar för att hamna i deras väg men ja...ni förstår vad jag menar)

- Madeleine

Life is ours, we live it our way


Det börjar bli dags att fatta ett beslut nu va? Om man ska befinna sig på Ullevi den 3:e juli. Så svårt, så svårt. Innan klockan nio imorgon måste beslutet vara fattat och jag vet verkligen inte. Det är ju inget av banden jag lyssnar på sådär jättemycket, jag vill mest se dem bara för att. Framför allt Slayer då, Metallica har jag ju faktiskt redan sett. Megadeth och Anthrax hade jag nog inte intresserat mig för alls i något annat sammanhang. Men så är det ju det att det är just the big four, samtidigt. På samma arena, samma kväll, jag tror att det är en fantastisk upplevelse.

Men jag vet verkligen inte. Det handlar ju trots allt om en del pengar och det lär dessutom bli ett väldigt resande fram och tillbaka just då. De valde ett dåligt datum. Just nu känner jag väl att det lutar åt ett nej, men jag har ju en pojkvän som kanske vill ha något att säga till om också, även om jag tror att han resonerar nästan precis som jag.

- Madeleine

You touch me in many, many ways

Jag kan verkligen inte släppa det, jag känner fortfarande av lyckoruset från konserten i söndags. Det är helt galet, allt bara snurrar. Jag hittade ju en väldigt, eh, vacker bild som togs precis innan Sonatas intro började, om jag inte minns fel. Det var så sjukt, jag blir bara mer och mer säker på att det här är den bästa konserten jag någonsin varit på.



Ser ni oss?

- Madeleine

Screaming 'n shouting, I've never felt so proud, Love!

Mer opepp på en resa har vi nog sällan varit. Jag reagerade knappt på att vi var på väg. Men sakta men säkert byggdes i alla fall en spänning upp inför konserten, nu skulle den ju äntligen bli av!

Vi började bra, med att helt underskatta italienarnas vilja att köa i regn. Ojojoj, det var helt galet, det var så mycket folk! Och det var så många försäljare som försökte sälja på oss fake merch, så jag trodde jag skulle bli alldeles snurrig, hela gatan var full..så det var knappast någon risk att vi skulle hamna fel i alla fall. Helt sjukt!

Vi knödde oss i alla fall lite lagom i kön, och lyckades komma in och få plats på andra raden, lite till vänster precis framför Elias. Inget fel där. Två italienska förband, det första vet jag inte vad det hette, det andra var Labyrinth och de var helt okej, inget sådär jättespeciellt, men de hade en fantastisk närvaro på scenen!

Sen började det närma sig för självaste Sonata Arctica att inta scenen, och det hade märkts på publiken sedan insläpp, knappt en lugn stund. Så otroligt hängiven publik, lyssna bara på vrålen under introt...



Jag har ju som vanligt inga bilder eller så, så jag letade upp lite videos på youtube för att beskriva kvällen helt enkelt. Som ni ser ovan så inledde de med fantastiska Flag in the ground från nya albumet och de fortsatte med ett par låtar därifrån innan de fick vidare med blandat material.



Klassikern Fullmoon var lika underbar live som alltid! I början ser ni hur gänget som stod bredvid oss lyckas kasta upp sin flagga med texten "Truly near your heart" på scenen och hur Tony så fint avbryter introt för att hänga upp den vid trummorna. Underbart.

Senare, i samband med att de ska börja en helt fantastisk akustisk del av konserten, så inser jag för andra gången på kort tid att långa konserter inte är helt komplikationsfritt för mig. Nästa gång så ska jag dricka flera liter vatten innan i hopp om att det skall hjälpa något och dessutom se till att alltid, alltid stå absolut längst fram. För att slippa riskera att spy ner halva publiken och bli överlyft så var det bara att ge upp och ta sig bakåt...jag var inte glad på mig själv. Men vi fick på avstånd avnjuta några riktigt fina akustiska verisioner av de flesta av deras ballader, typ alla utom den jag verkligen ville höra; Tallulah. Och ni får ett smakprov av den som istället fick bli min favorit för kvällen..som jag länge velat höra live..



Sen gick den sista stunden alldeles för fort och jag hängde knappt med på att det tog slut, men efter Don't say a word nedan så var det dags att skrika efter vodka en stund för att sedan bege sig hemåt..



Men det går inte att förneka att det var en helt otrolig konsert med en publik som var så galet mycket bättre än vad jag någonsin upplevt i Sverige, det var verkligen en helt fantastisk upplevelse! Mycket synd att det inte blev någon dvd inspelad här för den hade blivit riktigt grym, det kan jag lova!

Just nu letar vi istället efter någon i norra Sverige med körkort som har lust att köra över till Oulu så att vi faktiskt kan få vara med på inspelningen som vi planerat. Min pojkvän är ju lite för långsam med att skaffa sitt körkort...

- Madeleine


Konserter 2011 - galet, dyrt och lite för lite tid..

Sonata Arctica, 27/2 2011 Milano, Italien
House of Metal, 4-5/3 2011 Umeå
Mustasch, 11/3 2011 Göteborg
Slayer och Megadeth, 19/3 2011 Stockholm 
Children of Bodom och Ensiferum, 25/3 2011 Göteborg
Sonata Arctica, 15/4 2011 Oulu, Finland
Kamelot, 12/5 2011 Göteborg
Amon Amarth, 15/5 2011 Göteborg
Wacken, 4-6/8 2011 Wacken, Tyskland
Within Temptation, 26/10 2011 Göteborg

Det här var vad jag kunde hitta som jag var intresserad av just nu, misstänker att jag missat massor. Men allt det här vill jag verkligen gå på. Hur jag ska ha råd och tid med det vet jag inte än, som ni kanske vet eller räknat ut så är de fem första evenemangen helgerna efter varandra. Jag tyckte det var mycket med tre helger i rad nu, fem helger känns lite extremt...

Men vad ska man göra? Någon vill uppenbarligen att jag skall leva på nudlar och resa som en tok fram och tillbaka genom Europa hela 2011...

- Madeleine

As if the world wasn't ending

Sonata, Sonata, Sonata...

Jag vet knappt vad jag ska säga. Jag är väl inte så besviken som jag först trodde att jag skulle bli. Det blir en resa till Milano i februari med en show som fortfarande kommer att vara exklusiv, och sen verkar det som om det blir en roadtrip till Finland i april. Kan nog bli trevligt det också! För jag ger mig inte, jag ska vara med på den där förbannade inspelningen!

För er som inte hänger med så har alltså Sonata Arctica ändrat planerna för sin inspelning av DVD:n igen. Nu flyttas den till Oulu, Finland då det har kommit fram att det skulle bli dyrare än väntat att spela in den i Milano.

- Madeleine

Lead us together again

Som lovat...något som jag själv inte tycker är så himla kul i bloggar, men som alla andra verkar älska. Bildregn!















- Madeleine

Metaltown -11?



Jag vet inte vad jag ska säga...jag är bara så sjukt arg och besviken.

Det blir med 99% säkerhet inget MT för mig i år, helt säker kan jag ju inte vara, det finns en orimligt liten chans att de släpper något av mina "ser till vilket pris som helst"-band längre fram. Men som sagt, den är ytterst minimal.

Idag släpptes Volbeat som väl också lär bli det sista bandet att släppas på ett tag. Och jag är verkligen, verkligen, verkligen inte imponerad. Jag vill bara spy lite över det hela. Fy fan...

Jag tror aldrig någonsin jag har varit såhär ointresserad av en line up, det är inte normalt...

- Madeleine


Avantasia @ Arenan, Stockholm 5/12 2010


Pappa är så otroligt skicklig, han råkade tydligen filma lite under Avantasia helt utan att veta om det. Jaja, det blev ett fint, kort klipp i alla fall. Alltid trevligt!

- Madeleine

Dr. Stein grows funny creatures

Innan jag säger något annat så måste jag undra som fan över vart Göteborgs alla metalheads var igår, innan konserten? Vi kom till kön strax efter fyra, lite mer än två timmar innan insläpp, då var det en person i kön, en! Sen stod vi där och när det var typ 45 minuter kvar till insläpp då började det droppa in ett par till och vid insläpp var det knappt mer än 50 personer i kön. Så besviken var jag och all tagg bara försvann, vart var allt folk? Det var inte ens kallt igår...

Men, okej, jag kan i och för sig acceptera om ni dissade kön för att ni inte ville se Avatar. Som jag dock måste erkänna var betydligt bättre än vad jag hade för mig. Och de gjorde väl kanske sitt jobb på den lilla skaran som var där under deras spelning.

Sen var det dags för Stratovarius och då började det väl fyllas på med lite folk, men det var fortfarande inget tryck alls. Jag stod längst fram i mitten och behövde inte ha någon kroppskontakt med de bredvid mig och jag kunde ta något steg bakåt utan att gå in i folk också. Vart lite förvänad över det för jag trodde verkligen att Stratovarius skulle dra mer folk. Så om vi lämnar publiken och bratar om deras spelning istället så måste jag erkänna att jag är alldeles för dåligt inlyssnad på dem. Jag kunde Hunting high and low och lite på Eagleheart och Black Diamond, och det var typ det. Men det var absolut inget fel på deras show, de var duktiga och underhöll, jag ser dem mer än gärna igen, när jag har lyssnat lite mer på deras musik.

Så var det dags för Helloween, jag ryser när jag tänker på det, det var faktiskt sjukt mycket bättre än vad jag förväntat mig. Publiken komma igång och det började äntligen likna något. På scenen så delades det ut en lagom blandning av nya och gamla låtar och en otrolig glädje. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det var bara helt fantastiskt. Under avslutande Dr. Stein så kom även de som kommit till konserten utklädda till just Dr. Stein upp på scenen, bland annat våran vän från kön. Underbart initiativ måste jag säga! Hade varit roligare om det varit fler än två göteborgare som nappat på idén dock. Men det var kul att se dem virra runt där och sen bli påhängda en varsin gitarr, kan tänka mig att det var en rätt mäktig känsla!

Grymt var det i alla fall! Och nej det är klart att jag inte har några bilder den här gången heller. Men ni ska snart få se lite av pappas bilder från Avantasia förra helgen!

- Madeleine

All coulors blend to black



System of a Down (US)
At the Gates (S)
Cradle of Filth (UK)
Soilwork (S)
Parkway Drive (AU)
Raubtier (S)
The Black Dahlia Murder (US)
Graveyard (S)

De med fet stil är de jag faktiskt vill se. De med kursiv stil skulle jag gärna se om de råkade korsa min väg. Övriga bryr jag mig inte om alls.

Eh, nej, jag har inte glömt att markera några. Det är precis såhär lågt mitt intresse för de band Mt har släppt hittills är. Jag hade mer än gärna gått i år, det är en fin tradition och jag är jättenyfiken på hur det blir på nya området. Men om de ska fortsätta släppa band som enligt mig är helt värdelösa så finns det ingen tvekan om att jag kommer att dissa dem riktigt, riktigt hårt.

Jag hade utan problem kunnat acceptera att det såg ut såhär, de brukar verkligen inte ha någon fläckfri line up på Mt, om de hade släppt i alla fall ett riktigt värt band, men nej. Nu måste de göra något väldigt drastiskt om de vill vinna tillbaka mig som trogen besökare.

- Madeleine


We are the power inside, we bring you fantasy



Ja ni, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har inga bilder som vanligt, men det såg ut som om pappa hade lyckats så några riktigt grymma bilder så de tänkte jag dela med mig av när han har haft tid att få ordning på dem! Nu får ni istället njuta av den här underbart snygga tröjan som jag spenderade alldeles för mycket pengar på.

Konserten då, själva showen. Efter att ha frusit bort fötterna efter några trevliga timmar i kön med massor av taggande så intog vi platserna på front row, mer eller mindre i mitten. Det är så det ska vara. Det var först under tiden vi stod där framme och väntade som jag insåg vad det var jag väntade på, hur speciellt och exklusivt det skulle bli.

Avantasia, med så otroligt många fantastiska musiker och sångare på en tjugo dagars turné runt hela världen. Och där stod lilla jag, front row i mitten på en av dessa få spelningar och väntade på en närmare tre timmar lång show. Det var verkligen once in a lifetime. Visst, planen är att dra till Wacken och se dem i sommar också, men det kommer inte att vara samma sak.

Precis när det hela drog igång märkte jag hur sjukt mycket jag saknat dessa riktiga konserter, det känns som om det var flera år sedan jag var på en sist. Åh, jag är ingen vidare recensent, det vet ni, så jag tänker inte ens försöka ge mig på något sådant, det finns andra som mer än gärna gör det. Och inte är det kul för er att läsa mitt tafatta försök till en recension på en konsert de flesta av er inte ens varit på heller.

Jag njöt grymt mycket i alla fall, trots en del missöden där runt två timmar när jag nästan trodde att jag skulle behöva ge mig för min värsta farhåga och behöva bli lyft över staketet. Som tur var löste det sig i alla fall, kanske inte på bästa sätt, men jag kunde i alla fall få njuta av även den sista timmen.

Det var galet, verkligen, och jag är så otroligt glad att jag är en av de som fick möjligheten att få se det här. För det är något jag alltid kommer att minnas. Alltid.

- Madeleine

But I recall the dream I had when I kept moving on

Miep. Jag försöker förstå att Tobbe är på väg hit och på söndag åker vi till Stockholm för att se Avantasia, men det går inte in! Jag försöker så mycket jag bara kan, men det fastnar inte alls. Det kommer att vara så galet, så galet...

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag försöker bara fatta. På söndag händer det som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.

Jag har valt att inte läsa något om showen, känns bättre att inte veta. Allt jag vet är att de kommer hålla på i ungefär tre timmar!



- Madeleine

[Silence]

Metaltown gör upp en hel del för sitt trista bandsläpp genom att från och med idag släppa ett band varje vardag fram till Lucia. Känns helt okej.

Dagens band var Raubtier, skrev jag inte igår att jag skulle få chans att se dem igen? Det kunde ju vara roligare, men det krävs lite band man inte vill se också, annars hinner man ju inte med.

De tillkännagav också att de kommer att flytta sitt område ut till Säve. Det kan ju bli intressant. Tycker det är lite tråkigt för jag tyckte om att man var mitt i stan, men det blir nog bra i alla fall, hoppas jag. Vi får vänta och se helt enkelt.

- Madeleine

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Madeleine, 19 år, uppvuxen utanför Göteborg men bor i Falköping tillsammans med pojkvännen Tobias från Boden.

Jag utbildar mig till guldsmed, med målet att starta eget som smyckesdesigner. En egen hemsida för allt det där finns i huvudet men längre har den än så länge inte kommit, håll till godo.

När jag inte är på skolan så blir det en hel del resande fram och tillbaka genom landet för att hälsa på släkt och vänner. Det krävs också en del konsert- och festivalbesök runt om i världen för att stilla behovet av att lyssna på underbar hårdrock och metal live. Aktuella spelningar kan ni se längre ner i menyn.

Kontakta mig? Madde400@hotmail.
com


Min profilbild