Mer opepp på en resa har vi nog sällan varit. Jag reagerade knappt på att vi var på väg. Men sakta men säkert byggdes i alla fall en spänning upp inför konserten, nu skulle den ju äntligen bli av!

Vi började bra, med att helt underskatta italienarnas vilja att köa i regn. Ojojoj, det var helt galet, det var så mycket folk! Och det var så många försäljare som försökte sälja på oss fake merch, så jag trodde jag skulle bli alldeles snurrig, hela gatan var full..så det var knappast någon risk att vi skulle hamna fel i alla fall. Helt sjukt!

Vi knödde oss i alla fall lite lagom i kön, och lyckades komma in och få plats på andra raden, lite till vänster precis framför Elias. Inget fel där. Två italienska förband, det första vet jag inte vad det hette, det andra var Labyrinth och de var helt okej, inget sådär jättespeciellt, men de hade en fantastisk närvaro på scenen!

Sen började det närma sig för självaste Sonata Arctica att inta scenen, och det hade märkts på publiken sedan insläpp, knappt en lugn stund. Så otroligt hängiven publik, lyssna bara på vrålen under introt...



Jag har ju som vanligt inga bilder eller så, så jag letade upp lite videos på youtube för att beskriva kvällen helt enkelt. Som ni ser ovan så inledde de med fantastiska Flag in the ground från nya albumet och de fortsatte med ett par låtar därifrån innan de fick vidare med blandat material.



Klassikern Fullmoon var lika underbar live som alltid! I början ser ni hur gänget som stod bredvid oss lyckas kasta upp sin flagga med texten "Truly near your heart" på scenen och hur Tony så fint avbryter introt för att hänga upp den vid trummorna. Underbart.

Senare, i samband med att de ska börja en helt fantastisk akustisk del av konserten, så inser jag för andra gången på kort tid att långa konserter inte är helt komplikationsfritt för mig. Nästa gång så ska jag dricka flera liter vatten innan i hopp om att det skall hjälpa något och dessutom se till att alltid, alltid stå absolut längst fram. För att slippa riskera att spy ner halva publiken och bli överlyft så var det bara att ge upp och ta sig bakåt...jag var inte glad på mig själv. Men vi fick på avstånd avnjuta några riktigt fina akustiska verisioner av de flesta av deras ballader, typ alla utom den jag verkligen ville höra; Tallulah. Och ni får ett smakprov av den som istället fick bli min favorit för kvällen..som jag länge velat höra live..



Sen gick den sista stunden alldeles för fort och jag hängde knappt med på att det tog slut, men efter Don't say a word nedan så var det dags att skrika efter vodka en stund för att sedan bege sig hemåt..



Men det går inte att förneka att det var en helt otrolig konsert med en publik som var så galet mycket bättre än vad jag någonsin upplevt i Sverige, det var verkligen en helt fantastisk upplevelse! Mycket synd att det inte blev någon dvd inspelad här för den hade blivit riktigt grym, det kan jag lova!

Just nu letar vi istället efter någon i norra Sverige med körkort som har lust att köra över till Oulu så att vi faktiskt kan få vara med på inspelningen som vi planerat. Min pojkvän är ju lite för långsam med att skaffa sitt körkort...

- Madeleine