EU
Läste precis det här och jag måste säga att jag nu verkligen kommer ihåg varför jag är så anti EU, det där är verkligen sjukt!
- Madeleine
- Madeleine
Fredagen den 13:e
Hur kommer det sig från början att det har blivit en "otursdag"? för det måste ju ha varit någonting som väckt skrocket? eller hur? alla kan inte bara vakna upp en morgon och tänka att fredagen den 13:e är synonymt med otur? Är det någon som vet vart det kommer ifrån?
För mig har den aldrig betytt någon vidare otur i alla fall. Jag brukar inte ens tänka på det. Den rullar på som en vanlig dag. Men vi får väl se vad som händer den här gången. Lite kul är det.
- Madeleine
Fotbollsplan
Jag har kommit på en grej. Fotbollsplaner är grymt stora. Jag skulle aldrig klara av att springa över den på längden en gång. Sakerna där borta på tv:n springer fram och tillbaka i 90 minuter. Jag fattar inte.
- Madeleine
- Madeleine
Fantasi
Varför har man inte obegränsat med fantasi? eller har man det? är vi bara för dåliga på att utnyttja den? Under hela vår uppfostran så lär vi oss att det är viktigt att vara seriös och inte bara flamsa hel tiden. Är det det som påverkar vår fantasifullhet? Jag menar ett litet barn som inte har blivit påverkat av media och moral än har oftast väldigt livlig fantasi men desto äldre man blir ju mindre kreativ blir man. Jag tror att vi har ett obegränsat lager med fantasi från början som vi allt eftersom bryter sönder så att det blir mindre och mindre kvar. Varför ska allt vara så seriöst hela tiden?
- Madeleine
Varför?
Det måste vara den bästa, och den värsta, frågan som finns. Seriöst. Tänk på hur lätt det är att få svar på vad man vill med den. Eller att hålla liv i en diskussion. Tänk om varför? inte hade funnits. Det hade varit jättejobbigt!
- Madeleine
- Madeleine
Mod
Hur ska man definiera det? Mod. När är man modig? egentligen? När är man feg?
Folk säger att man är feg när man bara låter allting vara. Ignorerar sina problem och bara säga att "det löser väl sig". Bara går på utan att ta tag i någonting. Visst man kanske är feg. Men krävs det inte en hel del mod för att vara feg? Att klara av att bara gå utan att tänka på vad som händer måste väl också kräva sin styrka. Det kan inte vara lätt. Jag skulle i alla fall inte vilja säga att man är särskilt mycket modigare om man bara sitter kvar och ältar allting om och om igen. Det är nästan så att jag då skulle vilja säga att man är feg, att man inte vågar ge sig av och lämna det som har hänt bakom sig.
Det går nog egentligen inte att hitta något helt korrekt svar på vad som är modigt och vad som är fegt. Varje människa måste nog ha en egen definition av vad som är modigt och fegt för just den individen. Jag tror inte man kan dra alla över en kam i det här fallet. Folk är så olika.
- Madeleine
Barndom
Jag har tänkt på det här ganska länge nu. Hur små val som ens föräldrar gjorde när man var liten kan förändra hela ens liv..
I mitt liv så finns det, som jag har hittat hittils, två sådana tillfällen. Det första var när jag var omkring ett år gammal och mamma väntade min lillebror. Hon och pappa hade två alternativ. Investera i det huset vi bodde i eller sälja och köpa något nytt. De var runt och kollade på olika ställen för att se vad det fanns för alternativ. Det mest intressanta låg i ett område, jag kommer inte ihåg vilket, ute i Romelanda. Men som ni förstår så blev vi kvar och vi bor fortfarande i samma hus som mamma och pappa då funderade på att sälja. Jag är väldigt glad över det och älskar verkligen det här huset. Trots det har jag många gånger, speciellt nu det senaste, funderat på hur mitt liv hade kunnat sett ut om vi hade flyttat till det där huset i Romelanda. Jag kanske hade känt alla de underbara människor jag är kompis med nu redan när jag var liten? eller så hade jag varit en helt annan person och tyckt att de var extremt töntiga.
Det andra tillfället hade aldrig uppståt om inte det första hade fått den utgången det fick. Vilket egentligen är ganska självklart då det första skedde så tidigt under mitt liv. Det andra handlar i alla fall om när jag ska börja förskolan. Att jag skall gå på Solängskolan (då kallad ABC-skolan) är en självklarhet med tanke på vart vi bor. Kommunen tyckte då att det var viktigt att jag gick ett tag på dagis med de barnen jag sedan skulle gå i skolan ihop med. Eftersom jag hade gått på ett dagis uppe på Komarken innan fick jag snällt byta dagis det sista året. Så strax innan jag ska fylla fem år så träffar jag för första gången den person som sedan kommer att vara min bästa vän under en lång tid. Vi blir väldigt tighta direkt och våra föräldrar önskar såklart att vi ska få komma i samma klass när vi väl börjar skolan. Vilket vi också gjorde, något jag är väldigt tacksam för idag. Hade jag inte önskat att få gå med den här personen så hade jag gått i den andra klassen vilket hade gjort att jag hade umgåtts med helt andra personer än vad jag gjorde då. Antagligen hade jag inte heller då haft de kompisar jag har idag. För jag hade aldrig hamnat i den situationen där jag valde dem.
Det finns säkert fler sådana där smågrejer som andra har gjort som har haft stor påverkan på mitt liv. Jag tycker det är intressant att upptäcka sånt. Många kan nog tycka att det är jobbigt men jag gillar att spinna på "tänk om.." idéer. Det är spännande och man kan släppa loss fantasin helt fritt för man kommer ändå aldrig få reda på hur det hade varit.
Kanske, om jag fick leva om hela mitt liv igen så skulle jag välja precis tvärtom mot vad jag har gjort nu, bara för att få se vad som händer.
- Madeleine
I mitt liv så finns det, som jag har hittat hittils, två sådana tillfällen. Det första var när jag var omkring ett år gammal och mamma väntade min lillebror. Hon och pappa hade två alternativ. Investera i det huset vi bodde i eller sälja och köpa något nytt. De var runt och kollade på olika ställen för att se vad det fanns för alternativ. Det mest intressanta låg i ett område, jag kommer inte ihåg vilket, ute i Romelanda. Men som ni förstår så blev vi kvar och vi bor fortfarande i samma hus som mamma och pappa då funderade på att sälja. Jag är väldigt glad över det och älskar verkligen det här huset. Trots det har jag många gånger, speciellt nu det senaste, funderat på hur mitt liv hade kunnat sett ut om vi hade flyttat till det där huset i Romelanda. Jag kanske hade känt alla de underbara människor jag är kompis med nu redan när jag var liten? eller så hade jag varit en helt annan person och tyckt att de var extremt töntiga.
Det andra tillfället hade aldrig uppståt om inte det första hade fått den utgången det fick. Vilket egentligen är ganska självklart då det första skedde så tidigt under mitt liv. Det andra handlar i alla fall om när jag ska börja förskolan. Att jag skall gå på Solängskolan (då kallad ABC-skolan) är en självklarhet med tanke på vart vi bor. Kommunen tyckte då att det var viktigt att jag gick ett tag på dagis med de barnen jag sedan skulle gå i skolan ihop med. Eftersom jag hade gått på ett dagis uppe på Komarken innan fick jag snällt byta dagis det sista året. Så strax innan jag ska fylla fem år så träffar jag för första gången den person som sedan kommer att vara min bästa vän under en lång tid. Vi blir väldigt tighta direkt och våra föräldrar önskar såklart att vi ska få komma i samma klass när vi väl börjar skolan. Vilket vi också gjorde, något jag är väldigt tacksam för idag. Hade jag inte önskat att få gå med den här personen så hade jag gått i den andra klassen vilket hade gjort att jag hade umgåtts med helt andra personer än vad jag gjorde då. Antagligen hade jag inte heller då haft de kompisar jag har idag. För jag hade aldrig hamnat i den situationen där jag valde dem.
Det finns säkert fler sådana där smågrejer som andra har gjort som har haft stor påverkan på mitt liv. Jag tycker det är intressant att upptäcka sånt. Många kan nog tycka att det är jobbigt men jag gillar att spinna på "tänk om.." idéer. Det är spännande och man kan släppa loss fantasin helt fritt för man kommer ändå aldrig få reda på hur det hade varit.
Kanske, om jag fick leva om hela mitt liv igen så skulle jag välja precis tvärtom mot vad jag har gjort nu, bara för att få se vad som händer.
- Madeleine
The universe
"Om Gud hade frågat mig innan skapelsen, hade jag rekommenderat något enklare" - Sagt utav någon grekisk kung runt 100 e Kr.
Vi arbetar med universum i NO:n just nu och jag måste hålla med gubben som sa det där. Dessutom tycker jag att hela grejen med universum ger ett ganska tydligt tecken på att ingen skulle orka skapa det. Det är alldeles för komplicerat. Om jag skulle skapa ett universum skulle jag göra det mycket simplare. Skulle inte du?
-Madeleine
Associationer
Det är konstigt hur hjärnan ibland, eller hela tiden, lyckas ställa in sig på att alltid associera till ett specifikt ämne.
Två oskyldiga kommentarer i spel:
"Men jag har sex!"
"Ge mig sex då!"
Eller en ännu mer oskyldig konversation om fontäner föreställande djur i barnbassängen:
"Grodan sprutar mest"
"Flodhästen sprutar en hel del den med"
"Men krokodilen är sämst"
Intressant, verkligen. Är det bara så man fungerar? eller kan jag fortsätta skylla på att man blir som man umgås?
-Madeleine
Två oskyldiga kommentarer i spel:
"Men jag har sex!"
"Ge mig sex då!"
Eller en ännu mer oskyldig konversation om fontäner föreställande djur i barnbassängen:
"Grodan sprutar mest"
"Flodhästen sprutar en hel del den med"
"Men krokodilen är sämst"
Intressant, verkligen. Är det bara så man fungerar? eller kan jag fortsätta skylla på att man blir som man umgås?
-Madeleine
Alla hjärtans dag
Vad är det? Varför i hela friden finns det? är vi så dålig på att visa varandra kärlek att vi måste ha en speciell dag då vi blir tillsagda att göra det på?
"Lilla Kalle, detta ska du lära dig från början, den 14 februari är en väldigt speciell dag! den dagen, och bara den dagen, skall du visa stor uppskattning till alla runt omkring dig, förstår du? Bra, spring iväg med pappa nu och hjälp honom att köpa en stor bukett med röda rosor till mamma."
?
Seriöst?
Man kan väl för helvete få visa att man älskar någon vilken dag man vill!? inte bli påtvingad att göra det just den här specifika dagen? tror ni inte allt bara är ett stor företagsjippo? JA! VI KAN TJÄNA PENGAR! BLOMMOR OCH CHOKLAD TILL FOLKET! MEN DOM SKA BETALA! MYCKET!
Orka.
"denna dag bli jobbig för typ 75 % av alla som inte har nån partenr."
Fick denna kommentar när jag skrev lite lätt om detta på min bilddagbok. Men hade jag haft en pojkvän hade jag nästan blivit sur om han hade kommit med massa pressenter och blommor och grejer till mig bara för att det var alla hjärtans dag. Sånt ska komma naturligt, spontant, för att man verkligen menar det! inte för att man är tvingad till det för att det är "en speciell dag".
Nej, mer kärlek till folket under de övriga 364 dagarna på året!
-Madeleine
"Lilla Kalle, detta ska du lära dig från början, den 14 februari är en väldigt speciell dag! den dagen, och bara den dagen, skall du visa stor uppskattning till alla runt omkring dig, förstår du? Bra, spring iväg med pappa nu och hjälp honom att köpa en stor bukett med röda rosor till mamma."
?
Seriöst?
Man kan väl för helvete få visa att man älskar någon vilken dag man vill!? inte bli påtvingad att göra det just den här specifika dagen? tror ni inte allt bara är ett stor företagsjippo? JA! VI KAN TJÄNA PENGAR! BLOMMOR OCH CHOKLAD TILL FOLKET! MEN DOM SKA BETALA! MYCKET!
Orka.
"denna dag bli jobbig för typ 75 % av alla som inte har nån partenr."
Fick denna kommentar när jag skrev lite lätt om detta på min bilddagbok. Men hade jag haft en pojkvän hade jag nästan blivit sur om han hade kommit med massa pressenter och blommor och grejer till mig bara för att det var alla hjärtans dag. Sånt ska komma naturligt, spontant, för att man verkligen menar det! inte för att man är tvingad till det för att det är "en speciell dag".
Nej, mer kärlek till folket under de övriga 364 dagarna på året!
-Madeleine
Jul -eftertanke
Läs det föregående inlägget först, tack :D
Okej, det gick snabbt, och självklart blev det inte mycket mer jul för det.
Det jag skulle göra nu var faktiskt att bygga ut det tidigare inlägget för det skrev jag betydligt hastigare än vad jag hade tänkt mig. Speciellt den sista meningen om att jul inte ens känns kul längre.
Varför? varför har hela grejen med jul bara fallit? är det för att man blir äldre? jag tror inte det...jag menar de flesta älskar fortfarande julen. Första grejen man tänker på annars är ju att familjen är sprucken, men det är inte min, långt ifrån! jag älskar hela min familj och vi har alltid jättekul ihop. Så vad är det då?
krav, krav, krav, krav, krav, krav, krav, krav...tror jag
Det har blivitt en så stor grej, alldeles för mycket, uttjatat liksom. Allting måste vara så perfekt hela tiden, men det funkar inte, om allt hade varit perfekt hade världen varit död! allt hade varit urtrist om alla gick omkring och var perfekta.
Det måste vara så mycket runt omkring hela tiden...något år i mitt liv tror jag att jag skall skita i julen helt och hållet faktiskt...allt handlar ändå bara om att vi skall konsumera mera, att företagen skall tjäna pengar och världen gå under på grund av vårt missbruk av gjordens resurser.
-Maddie
Okej, det gick snabbt, och självklart blev det inte mycket mer jul för det.
Det jag skulle göra nu var faktiskt att bygga ut det tidigare inlägget för det skrev jag betydligt hastigare än vad jag hade tänkt mig. Speciellt den sista meningen om att jul inte ens känns kul längre.
Varför? varför har hela grejen med jul bara fallit? är det för att man blir äldre? jag tror inte det...jag menar de flesta älskar fortfarande julen. Första grejen man tänker på annars är ju att familjen är sprucken, men det är inte min, långt ifrån! jag älskar hela min familj och vi har alltid jättekul ihop. Så vad är det då?
krav, krav, krav, krav, krav, krav, krav, krav...tror jag
Det har blivitt en så stor grej, alldeles för mycket, uttjatat liksom. Allting måste vara så perfekt hela tiden, men det funkar inte, om allt hade varit perfekt hade världen varit död! allt hade varit urtrist om alla gick omkring och var perfekta.
Det måste vara så mycket runt omkring hela tiden...något år i mitt liv tror jag att jag skall skita i julen helt och hållet faktiskt...allt handlar ändå bara om att vi skall konsumera mera, att företagen skall tjäna pengar och världen gå under på grund av vårt missbruk av gjordens resurser.
-Maddie
Snö
Jag älskar snö, tror jag :S Jag är faktiskt inte helt säker. Jag har aldrig riktigt hängt med på hur allt hänger ihop. Jag ska förklara hur jag menar, ta det lugnt.
Vi fick första snön för den här vintern idag (man kan ju inte säga året för det var ju snö i typ januari och så, faktiskt). I alla fall, jag blev sjukt glad, och haha där fick jag ju till det också :P jag blev sjuk med...så tyvärr blev det inga kex paketerade av mig idag. Men sånt är det, typiskt att bli sjuk på praon bara när man typ aldrig är sjuk annars. Men det var inte det jag skulle skriva om, nu spårade jag ur, redan, hur skall detta gå?
Jo, som sagt första snön och jag blev glad :D jag har längtat efter snö rätt länge nu och dom hade ju lovat oss snöstorm i fredags men jag vet inte riktigt vart den tog vägen, inte kom den hit i alla fall. Så vi konstaterar att nu älskar jag snön. Men hade jag varit tvungen att gå bort till kexfabriken hade jag inte tyckt om den lika mycket eftersom jag hade varit ganska blöt om fötterna då. Nu satt jag istället ihop kurad i en fotölj vid fönstret med en filt och varm choklad. Då, då är snö det bästa som finns! jag fullkomligt älskar att sitta och titta på när den virvlar och lägger sig i ett vitt täcke över marken, jag kan säkert sitta där och titta i fler timmar.
Nu när jag tänker efter så, trots att man blir jätteblöt om fötterna och hatar snö efteråt så älskar jag att gå i snö, pölsa fram i ett par decimeter tjockt snötäcke är sjukt härligt <3 men till skillnad från de flesta hatar jag snöbollskrig, jag har seriöst aldrig fattat grejen, någon som vill förklara?
Men vad jag än tycker nu så kommer jag i alla fall att hata snö hela tiden, i alla former i typ Mars. Då har man liksom tröttnat då vill man ha sol och värme igen.
Jag tror, eller jag vet, att det inte bara är jag som känner så. Det är liksom som om det inte är meningen att man skall tycka om en årstid mer än en annan. För okej, om du får frågan vilken årstid du tycker bäst om så säger vi att du svarar sommar. Tänk då om det hade varit sommar jämt, året runt. Aldrig under, säg, 17 grader. Då hade det aldrig funnits någon snö att beundra, det hade aldrig kommit någon första snö som man kan springa runt och skrika om i en timma, bara för att det är den första snön. Inga snöbollskriga, inga snöänglar, ingen pulkaåkning, ingen skidåkning. Hade inte det varit lite trist? Så okej, vi säger vinter istället då, tänk om det hade varit vinter året runt istället. Aldrig tempraturer över, säg, 7 grader. Inga direkta möjligheter till att sola och att bada är ju inte ens att tänka på. Springa runt i kjol och linne skulle aldrig komma på frågan, alltid tvunget att behöva ha massa kläder på sig, jacka, mössa, vantar, halsduk osv. Inget glädjerus över första snön, det är ju liksom inget märkvärdigt...
Nej, det är nog bra som det är tror jag, med lite variation. För övrigt så är min favorit årstid höst. Men jag vet inte riktigt om jag skulle stå ut med det året runt heller..
-Maddie
Vi fick första snön för den här vintern idag (man kan ju inte säga året för det var ju snö i typ januari och så, faktiskt). I alla fall, jag blev sjukt glad, och haha där fick jag ju till det också :P jag blev sjuk med...så tyvärr blev det inga kex paketerade av mig idag. Men sånt är det, typiskt att bli sjuk på praon bara när man typ aldrig är sjuk annars. Men det var inte det jag skulle skriva om, nu spårade jag ur, redan, hur skall detta gå?
Jo, som sagt första snön och jag blev glad :D jag har längtat efter snö rätt länge nu och dom hade ju lovat oss snöstorm i fredags men jag vet inte riktigt vart den tog vägen, inte kom den hit i alla fall. Så vi konstaterar att nu älskar jag snön. Men hade jag varit tvungen att gå bort till kexfabriken hade jag inte tyckt om den lika mycket eftersom jag hade varit ganska blöt om fötterna då. Nu satt jag istället ihop kurad i en fotölj vid fönstret med en filt och varm choklad. Då, då är snö det bästa som finns! jag fullkomligt älskar att sitta och titta på när den virvlar och lägger sig i ett vitt täcke över marken, jag kan säkert sitta där och titta i fler timmar.
Nu när jag tänker efter så, trots att man blir jätteblöt om fötterna och hatar snö efteråt så älskar jag att gå i snö, pölsa fram i ett par decimeter tjockt snötäcke är sjukt härligt <3 men till skillnad från de flesta hatar jag snöbollskrig, jag har seriöst aldrig fattat grejen, någon som vill förklara?
Men vad jag än tycker nu så kommer jag i alla fall att hata snö hela tiden, i alla former i typ Mars. Då har man liksom tröttnat då vill man ha sol och värme igen.
Jag tror, eller jag vet, att det inte bara är jag som känner så. Det är liksom som om det inte är meningen att man skall tycka om en årstid mer än en annan. För okej, om du får frågan vilken årstid du tycker bäst om så säger vi att du svarar sommar. Tänk då om det hade varit sommar jämt, året runt. Aldrig under, säg, 17 grader. Då hade det aldrig funnits någon snö att beundra, det hade aldrig kommit någon första snö som man kan springa runt och skrika om i en timma, bara för att det är den första snön. Inga snöbollskriga, inga snöänglar, ingen pulkaåkning, ingen skidåkning. Hade inte det varit lite trist? Så okej, vi säger vinter istället då, tänk om det hade varit vinter året runt istället. Aldrig tempraturer över, säg, 7 grader. Inga direkta möjligheter till att sola och att bada är ju inte ens att tänka på. Springa runt i kjol och linne skulle aldrig komma på frågan, alltid tvunget att behöva ha massa kläder på sig, jacka, mössa, vantar, halsduk osv. Inget glädjerus över första snön, det är ju liksom inget märkvärdigt...
Nej, det är nog bra som det är tror jag, med lite variation. För övrigt så är min favorit årstid höst. Men jag vet inte riktigt om jag skulle stå ut med det året runt heller..
-Maddie
Judendom
Lite till klarar jag innan jag tröttnar på det här helt, fast just nu har jag pluggat så mycket att jag blandar ihop allting jag menar när man sitter och skriver att det var judarna som utrotade kristna under andra världskriget och att det är judarna som firar påsk och kristna pesach, då har det gått lite långt.
Men det var inte om mitt pluggande jag skulle skriva, jag har faktiskt tänkt skriva ett tänk inlägg! för det har varit ont om dom det senaste tycker jag, bara massa trams om mitt liv ju, det var ju sånt jag inte skulle skriva. Jaha, och nu är jag där igen.
Vi har läst massor om judendomen i skolan det senaste och jag börjar tycka mer och mer om den, den verkar så himla ren till skillnad från kristendomen, kristendomen känns värsta brutal och osannolik i jämförelse. Egentligen är det inte så stor skillnad men ändå tycker jag att judendomen känns mycket tryggare. Fast egentligen tror jag att jag inte ens tror på att det finns någon gud så det spelar ju ingen roll. Men om det nu finns det så känns det ändå mycket bättre att tro att Jesus inte var Messias, jag menar det har ju nästan blivit mer krig efter hans tid och det var väl inte riktigt det som var meningen med en Messias. Sådan är inte min uppfattning i alla fall. Om det nu skulle vara så att det kommer någon så är jag ganska säker på att än har han inte kommit.
Det blev inte så mycket, men det är något i alla fall. Fortsätt att titta in ibland, och kommentera, jag skall försöka uppdatera oftare med mer intressanta saker.
-Maddie
Men det var inte om mitt pluggande jag skulle skriva, jag har faktiskt tänkt skriva ett tänk inlägg! för det har varit ont om dom det senaste tycker jag, bara massa trams om mitt liv ju, det var ju sånt jag inte skulle skriva. Jaha, och nu är jag där igen.
Vi har läst massor om judendomen i skolan det senaste och jag börjar tycka mer och mer om den, den verkar så himla ren till skillnad från kristendomen, kristendomen känns värsta brutal och osannolik i jämförelse. Egentligen är det inte så stor skillnad men ändå tycker jag att judendomen känns mycket tryggare. Fast egentligen tror jag att jag inte ens tror på att det finns någon gud så det spelar ju ingen roll. Men om det nu finns det så känns det ändå mycket bättre att tro att Jesus inte var Messias, jag menar det har ju nästan blivit mer krig efter hans tid och det var väl inte riktigt det som var meningen med en Messias. Sådan är inte min uppfattning i alla fall. Om det nu skulle vara så att det kommer någon så är jag ganska säker på att än har han inte kommit.
Det blev inte så mycket, men det är något i alla fall. Fortsätt att titta in ibland, och kommentera, jag skall försöka uppdatera oftare med mer intressanta saker.
-Maddie
Borde
Egentligen borde jag nu ta sats och skriva ett låångt inlägg om homosexualitet, efter våran så kallade disskusion i skolan men jag orkar inte och jag har inte så mycket mer att säga än det jag sa då; folk får väl för helvete vara kära i vem fan dom vill! Vem bryr sig om det är tjej-kille, tjej-tjej eller kille-kille bara dom är lyckliga och det är vad dom vill! deras liv, deras val!
-Maddie
A- och B-människor
För några nätter sedan disskuterade jag det med mamma, pappa och några vänner till dom (jag hade inget annat att göra i alla fall). Det var pappa som hade hört om det på radion, varför är världen anpassad för A-människor?
Okej, vi börjar väl från början, vad fan snackar jag om?
A-människor, det är dom som inte har några problem med att gå upp vid 6-7 på morgonen och deras hjärnor funkar perfekt direkt. A-människor blir därimot ganska lätt trötta på kvällen och kan absolut inte koncentrera sig något vidare efter 12 på kvällen. Dom går gärna och lägger sig vid 10-11 på kvällen, då är dom trötta.
B-människor, det är dom som inte har fått sin hjärna att vakna förren framemot 10-11 på morgonen och har stora problem med att gå upp tidigt. B-människor är därimot pigga på kvällen och natten och deras hjärnor funkar perfekt vid 12 tiden på natten. Dom har svårt att somna innan 2 på natten.
Så ja, men stopp, stopp, stopp lugna ner er lite va? vänta en stund med att hoppa på mig om att ni är B-människor, ni är tonåringar, då behöver man mer sömn och är jättetrött på morgonen, speciellt om man kvällen innan har försökt inbilla sig att man är superpigg hela natten. Kasta ett öga bak på hur ni var när ni var små, men lita inte helt på det heller.
Enligt statistiken så är det bara ungefär 10-15% som är extrema A- respektive B-människor, resten är någonstans mitt i mellan.
Jag funderade mycket på det där och kom fram till att alla som har så kallade "kreativa" jobb, typ författare, konstnärer, skådespelare/skådespelerskor osv. alltid säger att dom jobbar mycket bättre på natten. Jag menar hur många författare säger inte att dom sitter uppe hela nätterna och skriver eller att dom ofta vaknar mitt i natten med en kanonidé och bara måste upp och skriva ner den?
I sånna fall skulle det betyda att alla "kreativa" personer är B-människor. Kanske. Kanske inte. Men samhället är ju faktiskt lite så. Ta skådespelare till exempel. Dom börjar ganska sent, mitt på dagen kanske. Sen har dom en föreställning på kvällen som kanske är slut vid midnatt och då ska dom varva ner lite och sen så är klockan plötsligt 2 på natten när dom går och lägger sig.
Tänk sedan någon som jobbar på ett kontor, börjar klockan 8 och slutar klockan 5, måste vara en typisk A-människa.
B-människor kanske är mera kreativa och söker sig till jobb som passar deras dygnsrytm?
A-människor kanske är mera administrativa och söker sig till jobb som passar deras dygnsrytm?
Eller utgår man från sin A- eller B-typ när man söker jobb och sen annpassar sig efter jobbet?
Eller tvärtom?
Man söker sig till det man gillar och sen ändrar sin A- eller B-typ efter det?
Jag vet att jag tidigare skrev att det är svårt att avgöra på en tonåring, men jag började ändå, såklart, fundera på mig. Jag känner inte att jag passar in i någon kategori, inte ens i mitten. Jag har alltid sovit väldigt lite. Jag vaknar lätt och är pigg och klar vid 7 på morgonen men sen kan jag vara lika pigg och klar 17-18 timmar senare vid 12-1 på natten. Inga problem. Men i sånna fall skulle jag vara extrem A- och B-människa? en extrem AB-människa? det går väl inte? i vilket fal kan det inte vara många som är det.
-Maddie
Okej, vi börjar väl från början, vad fan snackar jag om?
A-människor, det är dom som inte har några problem med att gå upp vid 6-7 på morgonen och deras hjärnor funkar perfekt direkt. A-människor blir därimot ganska lätt trötta på kvällen och kan absolut inte koncentrera sig något vidare efter 12 på kvällen. Dom går gärna och lägger sig vid 10-11 på kvällen, då är dom trötta.
B-människor, det är dom som inte har fått sin hjärna att vakna förren framemot 10-11 på morgonen och har stora problem med att gå upp tidigt. B-människor är därimot pigga på kvällen och natten och deras hjärnor funkar perfekt vid 12 tiden på natten. Dom har svårt att somna innan 2 på natten.
Så ja, men stopp, stopp, stopp lugna ner er lite va? vänta en stund med att hoppa på mig om att ni är B-människor, ni är tonåringar, då behöver man mer sömn och är jättetrött på morgonen, speciellt om man kvällen innan har försökt inbilla sig att man är superpigg hela natten. Kasta ett öga bak på hur ni var när ni var små, men lita inte helt på det heller.
Enligt statistiken så är det bara ungefär 10-15% som är extrema A- respektive B-människor, resten är någonstans mitt i mellan.
Jag funderade mycket på det där och kom fram till att alla som har så kallade "kreativa" jobb, typ författare, konstnärer, skådespelare/skådespelerskor osv. alltid säger att dom jobbar mycket bättre på natten. Jag menar hur många författare säger inte att dom sitter uppe hela nätterna och skriver eller att dom ofta vaknar mitt i natten med en kanonidé och bara måste upp och skriva ner den?
I sånna fall skulle det betyda att alla "kreativa" personer är B-människor. Kanske. Kanske inte. Men samhället är ju faktiskt lite så. Ta skådespelare till exempel. Dom börjar ganska sent, mitt på dagen kanske. Sen har dom en föreställning på kvällen som kanske är slut vid midnatt och då ska dom varva ner lite och sen så är klockan plötsligt 2 på natten när dom går och lägger sig.
Tänk sedan någon som jobbar på ett kontor, börjar klockan 8 och slutar klockan 5, måste vara en typisk A-människa.
B-människor kanske är mera kreativa och söker sig till jobb som passar deras dygnsrytm?
A-människor kanske är mera administrativa och söker sig till jobb som passar deras dygnsrytm?
Eller utgår man från sin A- eller B-typ när man söker jobb och sen annpassar sig efter jobbet?
Eller tvärtom?
Man söker sig till det man gillar och sen ändrar sin A- eller B-typ efter det?
Jag vet att jag tidigare skrev att det är svårt att avgöra på en tonåring, men jag började ändå, såklart, fundera på mig. Jag känner inte att jag passar in i någon kategori, inte ens i mitten. Jag har alltid sovit väldigt lite. Jag vaknar lätt och är pigg och klar vid 7 på morgonen men sen kan jag vara lika pigg och klar 17-18 timmar senare vid 12-1 på natten. Inga problem. Men i sånna fall skulle jag vara extrem A- och B-människa? en extrem AB-människa? det går väl inte? i vilket fal kan det inte vara många som är det.
-Maddie
Tortyr
Jag satt och läste en fan fic på http://www.rowlingfanclub.se och plötsligt i den så nämndes kittling och jag kunde bara inte låta bli att minnas några ord som en viss person sa till mig på Malta, jag kommer inte ihåg sammanhanget och vi disskuterade det inte vidare. "Är egentligen inte kittling den värsta sortens tortyr? du tvingas till att skratta även om du inte vill." Jag tänkte inte vidare över det då. Men nu kom det upp igen och egentligen, hade inte människan rätt?
Alltså visst okej, ibland kan det vara jävligt kul. Men när man är deppig och plötsligt dom jobbigaste killarna i klassen anfaller så blir man bara så trött. Man är verkligen inte på humör för att skratta och inte för att bråka med dom heller, man vill bara att dom ska försvinna och ändå tvingar dom dig att skratta. Antagligen har ni aldrig änns haft en tanke på detta (herregud..jag låter ju som..eller ehm, glöm det) men jag vet inte, jag har aldrig tänkt på det förrut i alla fall. Men jag blev ganska rädd nu när jag började tänka på det här, för oss är det ett nöje, vi skrattar åt det och har kul åt det men egentligen så plågar man ju faktiskt någon. Vi plågar någon och skrattar åt det, vi skämtar om det och får det att låta som det mest normala i världen. Men ju mer jag tänker på det så blir jag rädd, rädd för vad vi kan göra om vi inser det här och ändå låter det fortsätta. Jag vet inte om jag kan tycka det är kul att kittla någon längre, seriöst.
Jag kommer bara koppla ordet kittla till crucio, det var ju trots allt en HP fan fic som vi mig att tänka på det. (För er trögos som inte är insatta i HP så är crucio en så kallad oförlåtlig förbannelse, tortyr förbannelsen)
-Maddie
Alltså visst okej, ibland kan det vara jävligt kul. Men när man är deppig och plötsligt dom jobbigaste killarna i klassen anfaller så blir man bara så trött. Man är verkligen inte på humör för att skratta och inte för att bråka med dom heller, man vill bara att dom ska försvinna och ändå tvingar dom dig att skratta. Antagligen har ni aldrig änns haft en tanke på detta (herregud..jag låter ju som..eller ehm, glöm det) men jag vet inte, jag har aldrig tänkt på det förrut i alla fall. Men jag blev ganska rädd nu när jag började tänka på det här, för oss är det ett nöje, vi skrattar åt det och har kul åt det men egentligen så plågar man ju faktiskt någon. Vi plågar någon och skrattar åt det, vi skämtar om det och får det att låta som det mest normala i världen. Men ju mer jag tänker på det så blir jag rädd, rädd för vad vi kan göra om vi inser det här och ändå låter det fortsätta. Jag vet inte om jag kan tycka det är kul att kittla någon längre, seriöst.
Jag kommer bara koppla ordet kittla till crucio, det var ju trots allt en HP fan fic som vi mig att tänka på det. (För er trögos som inte är insatta i HP så är crucio en så kallad oförlåtlig förbannelse, tortyr förbannelsen)
-Maddie
15
När man fyller år möts man alltid av folk som säger "hur känns det att vara ett år äldre nu då?". Vid vissa åldrar ska det tydligen spela extra stor roll. När man fyller 13 är en sådan, då blir man ju tonåring och det är ju så stort och speciellt! jag har fått för mig att 15 också är en sådan ålder, men jag vill gärna säga att 16 också är det, och i så fall skulle det vara två "speciella" åldrar i rad. Men visst, så kan det väl säkert vara.
Men varför förväntas man att känna sig speciell när man fyller år, egentligen så är det väl inget speciellt? man blir en dag äldre varje dag. Den ända skillnaden är att igår skrev jag min ålder som 14 och idag kan jag plötsligt säga att jag är 15, men egentligen så var jag ju igår 14 år och 364 dagar och idag är jag 14 år och 365 dagar eller helt enkelt 15 år. Det skiljer bara en dag, men ändå är det så mycket som ska förändras. Plötsligt över en natt ska jag vara så mycket mognare, jag förväntas klara av så mycket mer på egen hand, ta ansvar för mig själv på ett helt annat sätt. 15 år en ganska vanlig åldersgräns på en massa saker, som om man över en natt helt plötsligt klarar av det. Men visst förstår jag också att man måste sätt en gräns någonstans på vissa saker men ibland känns det onödigt. Vissa grejer måste man få avgöra själv när man är redo för.
-Maddie
Men varför förväntas man att känna sig speciell när man fyller år, egentligen så är det väl inget speciellt? man blir en dag äldre varje dag. Den ända skillnaden är att igår skrev jag min ålder som 14 och idag kan jag plötsligt säga att jag är 15, men egentligen så var jag ju igår 14 år och 364 dagar och idag är jag 14 år och 365 dagar eller helt enkelt 15 år. Det skiljer bara en dag, men ändå är det så mycket som ska förändras. Plötsligt över en natt ska jag vara så mycket mognare, jag förväntas klara av så mycket mer på egen hand, ta ansvar för mig själv på ett helt annat sätt. 15 år en ganska vanlig åldersgräns på en massa saker, som om man över en natt helt plötsligt klarar av det. Men visst förstår jag också att man måste sätt en gräns någonstans på vissa saker men ibland känns det onödigt. Vissa grejer måste man få avgöra själv när man är redo för.
-Maddie
