There's a riot in everyone
Nu har jag varit hemma i någon timme och kände att det kanske är dags för ett lite mer givande inlägg än de senaste mobilbloggarna.
Crashdïet igår var...jo, det var grymt tack vare att det blev bättre mot slutet, när Simon hittade vart publiken var. Hum, första tre låtarna ungefär kändes det som om vi lika gärna kunde ha stått på andra sidan scenen, mycket tråkigt. Att man dessutom var livrädd att han skulle ramla och slå ihjäl sig, eller någon av de andra, gjorde ju inte saken bättre. Vid ett tillfälle slängde han sig över mikrofonstativet han precis vält och ramlade mer eller mindre in i Peter. Det var riktigt synd, för hade han inte varit så borta då hade det verkligen kunnat vara en helt perfekt konsert! Men jag var lycklig ändå och det blir en eller två gånger till i sommar!
Bilder hoppas jag att Zizziee kan skicka några till mig sen och massa tack till Kim för sovplats.
- Madeleine
sv: Jo precis, det var inte ett särskilt konstigt sätt att göra slut på och det kom inte heller som en shock. Menmen...
härligt att veta vad man vill göra! själv har jag inte kommit på det än, byter intresse en gång om året ungefär och tror varje gång att DET ska jag hålla på med, tills jag lessnar bara efter några månader :p
sv: Menar det hörru! Jag förstår inte hennes syfte med det, för jag tar ju inte illa upp. Hon lär ju inte bli populärare heller. Men jo visst fan, smickrad blir man ju ;)
Hej i stugan!
Allt bra? =)
