Ja ni, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag har inga bilder som vanligt, men det såg ut som om pappa hade lyckats så några riktigt grymma bilder så de tänkte jag dela med mig av när han har haft tid att få ordning på dem! Nu får ni istället njuta av den här underbart snygga tröjan som jag spenderade alldeles för mycket pengar på.

Konserten då, själva showen. Efter att ha frusit bort fötterna efter några trevliga timmar i kön med massor av taggande så intog vi platserna på front row, mer eller mindre i mitten. Det är så det ska vara. Det var först under tiden vi stod där framme och väntade som jag insåg vad det var jag väntade på, hur speciellt och exklusivt det skulle bli.

Avantasia, med så otroligt många fantastiska musiker och sångare på en tjugo dagars turné runt hela världen. Och där stod lilla jag, front row i mitten på en av dessa få spelningar och väntade på en närmare tre timmar lång show. Det var verkligen once in a lifetime. Visst, planen är att dra till Wacken och se dem i sommar också, men det kommer inte att vara samma sak.

Precis när det hela drog igång märkte jag hur sjukt mycket jag saknat dessa riktiga konserter, det känns som om det var flera år sedan jag var på en sist. Åh, jag är ingen vidare recensent, det vet ni, så jag tänker inte ens försöka ge mig på något sådant, det finns andra som mer än gärna gör det. Och inte är det kul för er att läsa mitt tafatta försök till en recension på en konsert de flesta av er inte ens varit på heller.

Jag njöt grymt mycket i alla fall, trots en del missöden där runt två timmar när jag nästan trodde att jag skulle behöva ge mig för min värsta farhåga och behöva bli lyft över staketet. Som tur var löste det sig i alla fall, kanske inte på bästa sätt, men jag kunde i alla fall få njuta av även den sista timmen.

Det var galet, verkligen, och jag är så otroligt glad att jag är en av de som fick möjligheten att få se det här. För det är något jag alltid kommer att minnas. Alltid.

- Madeleine