Risin' up from the heart of the desert
Det spelar ingen roll hur kul det är att flytta, hur mycket jag längtar efter att få börja skolan på tisdag, hur underbart det ska bli att få plugga något som jag älskar, hur skönt det ska bli att få ta hand om sig själv, hur fantastiskt det ska bli att börja leva på riktigt...
Det spelar ingen roll för den är där i alla fall, ligger och lurar i bakgrunden, lämnar mig aldrig, den finns där varje sekund, varje minut, i alla mina drömmar så väl på dagen som på natten...
Saknaden för mitt älskade Norrland.
Så mycket att det gör ont. Inte är det bara för att jag har Tobbe där, det är alla andra också, hans familj (ni ska få se något riktigt fint i nästa vecka - något som håller mig vid liv), alla ni som känner er träffade, det är naturen, känslan, gemenskapen och relationerna, attityden, allt! Det är så mycket som är så fint, allting betyder så mycket...så mycket som bara försvinner och läggs åt sidan här nere i söder i de stressade storstäderna.
Jag vet att vad som än händer så kommer en stor del av mitt hjärta alltid att finnas kvar i norra Sverige och jag kommer aldrig att sluta besöka de regionerna. Det är alldeles för vackert för att gå förlorat...
- Madeleine