Det känns som om jag tappar bort dig ibland. Som om jag inte tar vara på dig riktigt så som jag borde. Jag vet inte om du verkligen förstår hur otroligt mycket du betyder för mig? Hur gärna jag vill vara hos dig, finnas där varje minut, varje sekund.

Jag har suttit och bläddrat lite i gamla msnkonversationer, det första du skrev till mig var "HOLY SHIT, JAG ÄR HUNGRIG." haha...sen pratade vi om film och om djur, om Tobbe och om musik. Jag har fortfarande svårt att förstå att du är liten, det går inte ihop.

Det känns som om det var flera år sedan jag skrev DET HÄR inlägget, men det var bara drygt ett halvår sedan. Vi har fortfarande kvar att lyssna på Damnation ihop, kommer du ihåg det?

Jag önskar verkligen att jag kunde vara närmare, alltid. Jag känner mig så hemma hos er, jag passar in så mycket bättre där. Jag älskar dig Tantan, och saknar dig fruktansvärt mycket!

- Madeleine