Egentligen. Vad är så speciellt. Jag fyller år på torsdag. Jag orkar inte. Jag känner bara för att krypa ner i sängen och somna och vakna först nästa vecka. Alla bara håller på när man fyller. "Hur känns det?", "Nu är du 16 år!", "Hur känns det?", "Tänk va stor du har blivit", "Hur känns det?", "Ska du ut och övningsköra nu?", "Hur känns det?" blablabla...

Jag kan redan nu tala om för alla att det inte känns ett dugg anorlunda att vara 16 år än det gör att vara 15 år och 363 dagar!

Ja, visst, jag får övningsköra. That's about it, big deal? jag tycker inte det i alla fall. Vem fan bryr sig? Vad är det som är så speciellt?

---

Det här är ironiskt. Mormor kom förbi precis. Jag hade skrivit allt det övre här och lämnade datorn för att gå och prata med henne. Plötsligt säger hon "Hur känns det att vara 15?". Helt seriöst. Jag har alltid älskat min mormor och tyckt att hon är speciell men hon är väl ändå inte...synsk?

Nej, det var bara ett konstigt sammanträffande. Vilket inte är så konstigt. Jag fyller ju år.

- Madeleine