It's a miracle I stand beside you
Fick ett okej från Linnea innan, så då kan jag ju inte låta bli att lägga upp en till. För övrigt ganska kul, jag har en mapp med bilder på datorn som heter "An Abstract Illusion" som innehåller bilder jag snott till mig, då jag är så dålig på att ta bilder själv. Men i alla fall, jag borde kanske byta namn på den? Jag har nämligen bara bilder på Tobbe. Förlåt resten av bandet, jag tycker om er också, jag känner bara inte riktigt samma behov av att ha massa bilder på er. Men ni ska nog få finnas med i mappen ni också en vacker dag. Men det var inte det som detta inlägg skulle handla om.
Det finns en annan känsla i mig. En känsla som bara blir större och större för varje dag. Jag är på fel plats. Jag hör inte hemma i södra Sverige. Jag passar inte in i. Jag känner det så otroligt djupt i mig. Jag vill många, många mil norrut. Jag känner mig så mycket mer hemma där. Även om han från början var en betydande faktor så har den känsla jag har idag inte alls med Tobbe att göra. Jag hade passat in där i vilket fall. Jag känner hur det drar i hela mig. Jag reagerar på allt som har med det att göra. Värst är när jag hör någon prata norrländska, jag kan knappt kontrollera mig. Jag bryter ihop lite smått och vill inget annat än att få vara där, andas in den rena luften.
Hade det inte varit för att den utbildning jag går bara finns här så hade jag redan bott där uppe. Jag tvekar inte en sekund. Så fort jag har möjlighet att ta mig dit upp så gör jag det, var så säker. Jag längtar hem.
- Madeleine
Kommentarer
Postat av: FINI
sjysst blogg :)
Trackback