Åh...det var så läskigt när vi kom in på klättergymmet i Gårda! Ingenting stämde, inte ens dörren! Helt livrädd var jag. Paniken steg, allt kändes bara fel och jag kom inte ihåg någonting kändes det som. Hemskt var det. Men sen kom vi in och började gå runt och jag hittade in i rum som jag kände igen och insåg att dom byggt om helt galet mycket på de sex år jag inte varit där. Flyttat ingång till exempel, vilket förvirrade mig något extremt.

Och sen stod jag plötsligt där, säkrad framför en vägg som inte ens var byggd när jag slutade. Och fan vad underbart det var när man kom iväg! Jag har saknat det, verkligen. Blev dock sjukt besviken på mig själv över att jag var så grymt svag och otränad! Jag var helt jävla slut efter tre väggar och mina armar värker fortfarande! Nästan pinsamt ju...speciellt då jag inte har några minnen av att jag blev så trött när jag klättrade när jag var liten. Dock är det väl inte så konstigt, jag har ju i princip inte tränat något överhuvudtaget sedan jag slutade klättra när jag var 11.

Riktigt kul var det i alla fall. Trots att jag nu sitter här i halv panik över att det är så sjukt jobbigt att ha korta naglar, hoppas de växer ut fort nu...

- Madeleine