Ibland känns det så fruktansvärt sorgligt. Ibland vet jag verkligen inte vad jag ska göra av allt. Ibland vet jag inte ens vad jag känner. Ibland vill jag bara ha dig så sjukt mycket. Ibland önskar jag att allt var över och glömt. Ibland önskar jag att allt var annorlunda. Ibland hoppas jag att det bara ska vara lätt. Ibland tror jag att det skulle fungera. Ibland är jag helt övertygad om att detta kommer bli min död. Ibland är jag seriöst beredd att göra något drastiskt för det här.

Nu hade det mest ultimata varit att få ha dig nära.
Nu är en sådan stund då jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få vara hos dig.
Nu vill jag att det ska vara på riktigt.
Nu önskar jag att jag fick säga att du var min.
Nu längtar jag efter att få somna i dina armar.
Nu drömmer jag om att alltid ha möjlighet att ha dig nära, no matter what.

Varför måste det vara såhär? Varför just nu när det inte går att göra något? Varför inte på en annan plats, en annan tid?

Jag vill bara ha dig här.

- Madeleine