Jag har tänkt lite.

För mig är det en självklarhet att man när man börjar med en ny kurs som man är intresserad av tar hem boken och sitter och bläddrar i den, ser vad det egentligen handlar om, om det är som man trodde. Det är en självklarhet att man är uppmärksam på lektionerna och antecknar smågrejer som har med ämnet att göra men som man egentligen inte behöver kunna. Boken för Matte C hade jag helst velat ha innan sommaren. Psykologiboken har jag bläddrat i flera gånger och introduktionskapitlet som vi har i läxa att läsa nu hade jag redan läst två gånger.

Men så fungerar ju verkligen inte alla.

Jag ser dock inte de tankarna ovan som nördiga. Det är bara så man gör. Men visst är det precis det som andra människor ser som nördigt?

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget.

Men det är bara sådana här tankar man får av våra psykologilektioner. Där nästan halva gruppen är från Da Vinci. Även lite från italienskan där det är jag och två till från Da Vinci och sedan bara samhällare. Men vi stackars Da Vinci-barn klarar oss bra genom att skämta om hur nördiga vi är. Så det är okej av oss att sitta längst fram och göra slut på ett block per lektion. För att bara överdriva lite.

- Madeleine