Jag tänker på det ganska ofta. Vad jag vill göra med mitt liv. Egentligen vet jag även om jag inte har någon som helst aning. Jag vill inte göra något som alla andra vill att jag ska göra. Jag vill göra det som känns rätt för mig. När det känns rätt för mig. Jag vill kunna vara självständig. Men samtidigt alltid ha kontakt med mycket människor. Både nya människor och människor jag känner sedan långt tillbaka. Jag vill flytta från Kungälv. Är jag i en storstad blir jag alltid sugen på att bo i en storstad. Är jag i en mysig liten by på landet blir jag sugen på att bo i en mysig liten by på landet. Det är ganska jobbigt. Det gör att jag verkligen inte vet vart jag ska ta vägen. En sak vet jag i alla fall. Jag vill hålla på med mina smycken. Det kan jag göra. Både i en storstad och i en liten mysig by ute på landet. I Sverige eller något annat land. Det är inga problem. Så vet jag en sak till. Ingenting är aktuellt förren om tre år. Exakt tre år. Då jag antagligen kommer få höra "Men du som har så fina betyg, du skulle ju kunna..." blablabla. Ja, det är klart att jag skulle kunna. Men om jag inte vill då? eller det kanske inte spelar någon roll? för har man bra betyg så måste man ju bli läkare? är det inte så? Det är den bilden alla ger mig i alla fall. Men ni kan glömma det. För jag är inte någon docka längre. Hade ni försökt för tre år sedan hade ni kanske lyckats övertyga mig. Men nu går det inte. Jag vill inte och jag gör som jag vill. Inte nog med att jag har förändrat mig en massa på andra håll så blir jag nu dessutom inspirerad av dels Louise, hon är 21 och är just nu Au Pair i USA men har innan det även hunnit jobba en sommar i Turkiet. Hon predikar ofta om hur viktigt det är att uppfylla sina egna behov och drömmar. Jag blir också inspirerad av Emelie, som inte är äldre hon och som är fotograf och har ett eget företag. Hennes liv verkar så himla härligt. Så vill jag också ha det. Fast jag vill göra smycken istället för att fotografera då. Det känns som om de kommande tre år kommer att bli långa. Dessutom kantade av uppmaningar från andra människor att jag ska göra något jag inte vill. Ångest. Men på något sätt tror jag ändå att jag gör rätt i att göra så här. Det blir bra. Jag är stark. Jag klarar det här.

- Madeleine