Jag har valt konflikten mellan Israel och Palestina eftersom det är ett av de ytterst få krig jag tycker är intressant. Det är någonting med den konflikten som bara skriker åt mig att jag skall titta närmare på den. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Jag har alltid reagerat när det har handlat om den på radio eller tv och jag har alltid tyckt att Israel verkar vara ett väldigt intressant land. När vi läste om mellanöstern i mellanstadiet till exempel, var det en självklarhet för mig att välja att skriva om Israel. Innan har jag inte tänkt så mycket på det utan det var först när vi arbetade om judendomen i början av nian som jag insåg hur mycket den här konflikten verkligen intresserar mig. Så nu var det inte ett allt för svårt val att välja just den här konflikten.

När kampen för Israel egentligen började finns det delade meningar om. Vissa hävdar att den började för omkring 4000 år sedan då de första hebréerna (idag kallade judar) började vandra mot Kanaans land (dagens Israel och Palestina). Andra hävdar att det inte var någon egentlig konflikt förrän den 29 november 1947 då FN röstade för ett bildande av den judiska staten Israel. Hur det än må vara så tänker jag fokusera på den moderna konflikten med början 1947. Än har konflikten inte varit i närheten av att se ett slut. Med mitt arbete vill jag försöka se om jag kan hitta någon öppning man kan ta sig ut igenom. Ska jag vara helt ärlig tvivlar jag på att jag kommer att hitta en.

Staten Israel bildades av ett beslut i FN den 29 november 1947. Delningsplanen som man röstade för delade upp området i en judisk stat och en arabisk stat (se karta på kollaget). Jerusalem, den heliga staden, skulle dock stå under FN:s kontroll och inte tillhöra någon av staterna. Röstsiffrorna blev som följer; 33 för, 13 mot och 10 nedlagda. Alla de arabiska delegaterna röstade mot och gjorde klart att de inte skulle acceptera en judisk stat i Palestina hur liten eller stor den än föreslogs vara. Vid den tidpunkten rådde fortfarande brittiskt mandat i Palestina vilket gjorde att striderna inte bröt ut på riktigt. När självständighetsförklaringen lästs upp och britterna lämnat landet den 14 maj 1948 attackerades Israel nästan direkt av fem arabiska arméer från Egypten, Syrien, Libanon, Transjordanien och Irak. Sedan dess har striderna pågått från och till och pågår fortfarande.

Anledningen till de arabiska ländernas protester och attacker mot den judiska staten Israel grundar sig till stor del i att de under en lång period har levt i Palestina och tycker att landet tillhör dem. Man kan undra varför man då måste lägga den judiska staten just där? Och det är här vi måste gå tillbaka ungefär 4000 år i tiden då det aktuella området (då kallat Kanaans land) tillhörde det folk som senare utvecklades till judarna (då, hebréerna). Judarna hävdar nämligen att landet sedan dess har tillhört dem och att området är Guds gåva till det judiska folket. Därför är det en självklarhet att den judiska staten måste ligga där. Det skall även tilläggas att den heliga staden Jerusalem återfinns i området, vilket gör det än mer eftertraktat.

Som jag sa i början så ser det ut att vara långt kvar tills man ens ska kunna se en liten, liten ljusglimt i tunneln. Striderna har pågått till och från i 60 år, på samma grunder och utan att någon av parterna verkar ha haft minsta tanke på att ge sig. Striderna har förts vidare över generationerna. Det är just i de skiftena som jag tror att man kan göra något. Man kan inte lära en gammal hund att sitta, men man kanske kan lyckas övertyga en ny generation om att det går att dela och leva på var sin sida om en gräns så att man på nytt kan ta upp FN:s förslag från 1947. Man måste antagligen göra en hel del justeringar men man kan använda sig av samma grund, att skapa två stater i området. Om man inte, vilket skulle vara ännu smidigare, lyckas övertyga folken om att det till och med går att leva i samma land. Detra verkar helt omöjligt och det är det säkert nästan också men jag tror att det är det enda möjliga, att försöka få dem att acceptera varandra, eller i alla fall respektera varandra. Hur man än väljer att gå till väga så tror jag att hjälpen måste komma utifrån för vi kan inte fortsätta att se på och utgå från att för eller senare så kommer de överrens. Det kommer inte hända, i alla fall inte inom en på något sätt överskådlig framtid.

-Madeleine