Förlåt mig, men jag förstår verkligen inte, varför är halloween så speciellt? Vad är det som alla älskar med det? Vad är det som är så kul?

Det är ett lika kommersiellt jippo som de flesta andra "högtider", allt handlar bara om att ni ska köpa mer och mer prylar. Så onödigt. De plockas fram över en helg, en natt, och sen försvinner det igen, förmodligen helt så att ni måste köpa nytt nästa år. Om inte annat så måste ni i alla fall köpa en ny överdrivet påkostad kostym varje år, varför går man på sånt?

Är det bara jag som inte förstår? Det känns nästan så. Alla blir helt lyriska så fort man nämner halloween och babblar på om vad de ska klä ut sig till, utan att avslöja för mycket, för ingen får veta vad man ska klä ut sig till i förväg. Jag vill helst springa därifrån och att klä ut mig är något av det värsta jag vet. Att gömma sig bakom en roll, nej, det har jag fått mer än nog av! Jag är gärna mig själv, tack. Om det dessutom betyder att någon eller jag själv måste lägga massor med pengar på allt detta trams så blir det ännu värre. Varför? Hur kan man vilja göra något sånt? Jag förstår verkligen inte...

Det kanske bara är jag som är snål och tråkig, men kan någon då förklara varför det är värt det? Vad är poängen?

- Madeleine

Jag ska säga mer om Bellas bok sen när jag har läst klart den, har redan en hel del kommentarer på lager. Men en sak måste jag kommentera redan nu. Något som upprör mig så fruktansvärt mycket, något som jag aldrig har förstått. Jag vet inte, det kanske kommer en dag då jag inser varför alla tycker att det är ett sådant fruktansvärt brott, men just nu kunde jag inte bry mig mindre.

I ett kapitel som handlar om att göra slut med vänner så slänger hon vid ett tillfälle ur sig att en dålig vän till exempel kan vara någon "som umgås med ditt ex bakom din rygg (såklart strängt förbjudet)". Okej, just bakom din rygg, kan jag väl acceptera att det blir skumt. Men det där med att ett ex är så förbjudet område kan jag inte förstå. Jag har flertalet vänner som har fortsatt ha kontakt med mitt ex efter det att vi gjorde slut och det stör mig inte det minsta. Jag förstår inte varför de skall tvingas bryta kontakten bara för att jag och han har gjort det.

Jag har mängder med vänner som jag har träffat genom min nuvarande pojkvän, om vi skulle få för oss att göra slut så hoppas jag verkligen att jag fortfarande kan hålla kontakten med dem. Okej att vi kanske inte kommer att träffas så ofta då, på grund av avståndet, men jag har ingen som helst lust att tappa all kontakt med dem. Och jag tror inte att min pojkvän egentligen skulle vilja att jag gjorde det heller. Han vet precis hur mycket de betyder för mig.

Åh, jag har så svårt att se vart problemet ligger, kan ingen förklara för mig?


En av mina absolut bästa vänner, Erika, är en av de som fortsatt ha kontakt med mitt ex. Varför jag skulle vara sur på henne för det har jag ingen som helst aning om. Jag tycker att det skulle kännas fruktansvärt onödigt. Varför låta en vän gå förlorad på grund av något så barnsligt?

- Madeleine

Nu har jag inte frågat lilla Leonie om det här, som man väl egentligen borde göra. Men jag hoppas på att hon tycker det är okej och annars får jag helt enkelt ta bort inlägget.

Sen första dagen på hantverk så har jag varit helt fascinerad av och lite småkär i hennes namn. Leonie. Det är så fint! Jag har aldrig hört det namnet innan, och nu kan jag inte släppa det. Jag vet inte, men jag tror att det märks, att jag säger hennes namn oftare än andra. Bara för att det är så otroligt fint, jag har kört fast helt på det, döpte en sim till Leonie igår också.

Söt som socker är hon också, flickan!

Det spelar ingen roll hur kul det är att flytta, hur mycket jag längtar efter att få börja skolan på tisdag, hur underbart det ska bli att få plugga något som jag älskar, hur skönt det ska bli att få ta hand om sig själv, hur fantastiskt det ska bli att börja leva på riktigt...

Det spelar ingen roll för den är där i alla fall, ligger och lurar i bakgrunden, lämnar mig aldrig, den finns där varje sekund, varje minut, i alla mina drömmar så väl på dagen som på natten...

Saknaden för mitt älskade Norrland.

Så mycket att det gör ont. Inte är det bara för att jag har Tobbe där, det är alla andra också, hans familj (ni ska få se något riktigt fint i nästa vecka - något som håller mig vid liv), alla ni som känner er träffade, det är naturen, känslan, gemenskapen och relationerna, attityden, allt! Det är så mycket som är så fint, allting betyder så mycket...så mycket som bara försvinner och läggs åt sidan här nere i söder i de stressade storstäderna.

Jag vet att vad som än händer så kommer en stor del av mitt hjärta alltid att finnas kvar i norra Sverige och jag kommer aldrig att sluta besöka de regionerna. Det är alldeles för vackert för att gå förlorat...

- Madeleine