Det här inlägget kommer med största sannolikhet låta som om det vore sprunget ur avundsjuka. Men inte då, det är faktiskt precis såhär jag känner.

Min gamla klass på Da Vinci är just nu på sin resa i Italien och jag kunde inte vara gladare över att inte vara där. Det hade säkert kunnat vara kul, sina stunder, men största delen av tiden hade jag nog känt att jag inte alls passade in.

I och för sig, hade jag spenderat det senaste året med dem, hade det säkert varit annorlunda. Men jag kan ju säga att jag känner samma sak inför den resan som hantverkstreorna skall göra till Wien nästa veckan. Jag har utvecklat så starka åsikter runt vissa ämnen den senaste tiden så jag hade nog blivit alldeles galen av att vara med. För att inte tala om hur stor tråkig-stämpel jag hade fått.

Jag vill bara krypa och gömma mig bakom soffan när jag ser alla facebookstatusar om festa, sprit och allt vad det är. Jag får ångest på grund av hur obekväm jag tror att jag hade känt mig om jag hade varit där. Helt seriöst. Jag får lite smått panik av att se hur viktigt det är för alla, allvarligt, jag tycker synd om er.

Jag har blivit så vuxen den senaste tiden. Och jag är allvarlig när jag säger att jag ibland tycker att jag har mer gemensamt med Kent, min lärare på 63 år, än med någon annan på hantverk (ja, inkluderat de som går i trean och är precis lika gamla som jag).

Det som stör mig mest är egentligen inte att folk dricker, det är att folk mer eller mindre skryter om det och ser det som det viktigaste i världen. Och, det värsta, när folk dricker bara "för att det skall vara så", ännu värre blir det om det sker i samband med skolan på något sätt. Titta bara på studenten. Som bara blir vidrigare och vidrigare för varje dag som går i mina ögon. Men det får jag prata om någon annan gång.

Nu ville jag bara ventilera att jag är så otroligt glad för att jag slipper vara i Italien med min gamla klass och "tvingas" spendera mer eller mindre pengar på en massa onödigt, känna mig missanpassad och alldeles för gammal för att passa in i gänget.

- Madeleine

Som vanligt så har det blivit en bloggfri helg när jag varit i Kungälv. Orkar ju aldrig släpa med mig datorn, jag vill ha en liten!

Idag har vi i alla fall varit vid Hornborgasjön och titta på tranorna, var mysigt. Träffade på Leonie där också, trevligt det med.

Men nu sitter jag här och är nervös och håller tummarna för An Abstract Illusion. Önskar jag kunde vara där, men det är lika omöjligt som alla andra gånger typ. Men vi får väl hoppas att det går bra i alla fall.

- Madeleine

I slutet på förra veckan tog jag steget. Det var seriöst något av det läskigaste jag gjort. Att sätta sågen i ringar som man vet är värda flera tusen (någon mer exakt värdering vågade jag inte fråga om), att hålla fram gaslågan och värma upp och löda med risk för att de ska smälta. Fy farao vad läskigt det var. Men nu är steget taget och det känns inte alls så läskigt längre. Ja, jag har börjat med mina första arbeten i guld, att laga och förstora ringar.



- Madeleine