Som jag nämnt tidigare så gillar jag Bella trots att jag väldigt sällan håller med om hennes åsikter. Men i det här inlägget tycker jag att hon har helt rätt!
 
Varför ska jag behöva läsa ett ämne jag hatar i två år på gymnasiet? Som tur är läser jag inte idrott i trean. Hade jag gjort det vet jag fan inte vad jag hade tagit mig till. Jag hade så mycket hellre lagt den tiden jag nu lägger på idrott på att fördjupa mig mer i något annat ämne. Något som jag tycker är kul, som jag vill läsa!

Jag kan förstå att en del ämnen är obligatoriska, absolut. Och jag kan förstå att det väl är viktigt att veta hur ens kropp fungerar också. Men va fan, det hade man ju på högstadiet med, räcker inte det? Argumentet om att det är viktigt att ha idrott i skolan för att vissa ungdomar rör sig för lite på sin fritid funkar inte heller. Jag lovar. Jag är en sån där "viss ungdom som rör sig för lite på fritiden" men inte fan hjälper idrotten i skolan mig någonting! Där rör jag mig så lite jag bara kan och hade det inte varit för att jag var en sådan duktig flicka så hade jag inte ens gått dit.

Gaah, det där är faktiskt en sådan sak som gör mig riktigt upprörd. Gymnasiet är frivilligt. Borde då inte de kurser man läser där vara frivilliga de med? hade det inte varit bättre om man helt och hållet fick sätta ihop sina egna kurser? Istället för att ha färdiga program med vissa kurser som man tvingas läsa så borde man väl lika gärna kunna ha ett helt öppet system där man bygger sitt eget program? det kan väl inte vara så svårt att fixa?

Well, det lär ju inte hända inom min skoltid så det är väl bara att bita ihop och försöka gömma sig bakom en plint eller något på idrottslektionerna. Ett sånt slöseri med tid!

- Madeleine

Så var det det där med biljettköp inför stor konserter. Jag kan ju inte låta den diskussionen gå oberörd förbi. Speciellt inte när det skrivs så mycket. Här, här, här, här, här, här och här + säkert massa artiklar till som jag inte orkar leta upp nu. Dessutom så lyckades jag ju relativt lätt få tag på biljetter till den aktuella Metallica konsertern.

För det första;

Ja, det är klart som fan att det är åt helvete fel att det finns företag som går ut på att köpa upp massa biljetter för att sälja till många gånger ursprungspriset. Så borde det inte få vara. Ofta kan man säga att man ändå inte ska lite på Aftonbladet och liknande tidningar. Men grundfaktan i det här kommer man inte ifrån att den är sann. Det finns massor med företag och privatpersoner som köper på sig biljetter för att sälja dyrt.

Det kan inte vara så svårt att reglera så att det inte går. Man kanske måste lägga lite tid men va fan, gör det då! man kan inte bara konstatera ett problem och sen hoppas att det ska lösa sig självt, det gör det inte. Jag har inga möjligheter att ändra på det heller. Det ända jag kan göra är att inte sälja vidare mina biljetter och bojkotta svarta marknaden, vilket jag redan gör. De som har möjligheter måste göra något.

Jag kan sitta här och mata på och var sur i ett blogginlägg, vilket jag gör och är just nu, men det kommer inte att hjälpa ett dugg enligt mig. Tyvärr, känns det ju som att om det fortsätter såhär så kommer alla stora band bojkotta Sverige tillslut, bara för att vi alltid har sånt jävla krångel!! Då, då kommer jag bli riktigt sur!

Hur svårt kan det vara?

- Madeleine

Jag tror inte det finns någon som kan förneka att det infinner sig en konstig känsla när det står 11 september i kalendern. Det är något speciellt. Man reagerar. Jag reagerar alltid när jag läser om något som ska hända den 11 september. På något sätt känns det fel. Jag vet inte varför, men det känns som om det datumet inte finns på något sätt, som om det inte går att planera något då. Det bara är.

Sjukt egentligen, hur mycket en händelse, eller två, kan påverka. WTC var 7 år sedan nu och Anna Lindh var 5 år sedan. Det är lång tid. Jag var 9 respektive 11 år. Jag var liten då. Men jag minns ganska mycket.

2001 var jag hos en kompis. Hennes pappa skämtade ofta om det mest så när mamma kom och skulle hämta mig och han stod vid deras tv i köket och sa att dom hade kört in två plan i World trade center så var det ingen som trodde honom. Eller jag och min kompis fattade väl inte så mycket alls. Han fick oss i alla fall att komma och titta på tv:n och mamma var tvungen att tro honom. Dagen efter minns jag bara att alla gick runt i skolan och frågade varandra om man hade sett på nyheterna. Fast jag vet inte om jag egentligen förstod vad som hade hänt. Vad det innebar. Det var så långt bort. Det ingick inte i min värld.

2003 vet jag inte vad jag gjorde exakt. Men jag minns att vi pratade om det i skolan och jag har för mig att jag var arg över något. Visst var det så att det var något litet barn som hade försvunnit från ett dagis med? men som inte fick någon uppmärksamhet då alltid kretsade kring Anna Lindh? jag har ett svagt minne av det och att jag tyckte det var enormt orättvist att det inte fick så mycket uppmärksamhet. Men jag var liten då med. Idag hade jag nog också kunnat bli upprörd över det men jag hade ändå förstått varför det var som det var. Men det är klart att det inte är helt lätt för en elvaåring.

Som sagt, det är något speciellt. Det är inte många datum eller händelser jag har sådan koll på.

- Madeleine

Förlåt men jag jag inte låta bli att vara helt fascinerad. Jag tycker det är sjukt intressant hur människor fungerar ibland. Som när man kommer på idén till att göra något som det där.

- Madeleine

Jag kan inte låta bli att kommentera det här inlägget av Blondinbella. Jag håller absolut med henne till största delen. För att komma någonstans måste man satsa riktigt högt. Ofta högre än vad som är möjligt.

Det är bättre att satsa på stjärnorna och nå det högsta trädet än att satsa på det näst högsta trädet och nå dit.

Men jag tycker ändå på något sätt att Blondinbella i sitt inlägg, som så ofta annars också, blir lite för överdriven. Klart man ska tro att man är bäst, men man ska absolut inte överdriva för då blir man bara besviken. Alla når inte toppen hur bäst de än tror att det är, hur kul de än tycker att det är. Så är det bara. Det krävs en hel del ansträngning också. Vad det än handlar om så måste man kämpa, det räcker inte att tro att man är bäst. Det krävs mer. Så länge man är medveten om det så är det absolut en fördel att kunna ha den förmågan att se sig själv som bäst.

Fast det är en balansgång. Bara för att man ser sig själv som bäst för att det ska vara en hjälp för att nå dit man vill så kan man inte gå runt och se sig som förmer än alla andra. Det förlorar man bara på.

Så lyssna på Bella, hon är faktiskt rätt smart. Men, tänk lite själv också. Man ska aldrig lita blint på någon annan.

- Madeleine