Jehovas vittnen
Jag har tänkt på det där. Under låg- och mellanstadiet hade jag en som var Jehovas vittne i min klass. Det var aldrig någon som brydde sig om det. Man tänkte inte på det. Han firade inte födelsedagar eller jul och sen var det inte mer med det. Ingen kommenterade, ingen frågade. Jag tror egentligen aldrig jag insåg att han var annorlunda förrän nu senare. Han var ju inte annorlunda. Men så fort det står om dem i media så är det som i den här artikeln, de behandlas illa. Vad var skillnaden på oss? varför såg inte jag och resten av mina klasskompisar ner på den där killen? inte för att jag tycker att vi borde ha gjort det, absolut inte! men, kan det bara vara så enkelt som att våran skola var så snäll och underbar? så accepterande? jag vet inte, jag har tänkt på det tidigare, jag har aldrig kommit fram till något, jag kommer nog aldrig att göra.
- Madeleine
- Madeleine
Kommentarer
Postat av: Tehå
Hej Madeleine, uppmuntrande att det finns skolor som respekterar rätten att vara annorlunda. Jag tror att denna klasskamrat du beskriver hade en egen övertygelse och inte skämmdes över att vara troende. Människor är i regel rädda och skeptiska för det de inte känner till.
Trackback