Old memories are clouding my mind
Jag minns första gången vi träffades. Så tydligt. Jag skulle skolas in på ditt dagis, mitt tredje i ordningen, och du fick följa med hem till mig. Vi stod i min säng och bläddrade i min kalender. Vi räknade dagarna till min födelsedag, jag skulle fylla fem. Minns du?
Den dagen resulterade i en stark vänskap som varade i många år, sen gled vi ifrån varandra. Det är inte klokt när man tänker på hur olika vi är idag, vem kunde tro att det skulle bli så?
Jag har ingen aning om du brukar titta in här ibland, men jag följer din blogg. Det är egentligen den jag vill uppmärksamma i det här inlägget. Varje gång jag klickar mig in på din blogg så tappar jag andan. Det är så vackert. Du skriver fantastiskt!
Om det är någon som kan klicka sig in där, läsa, och sen gå vidare utan att ha påverkats så vill jag gärna veta det. Det är så vackert, så hemskt, så sant, så underbart. Det går inte att beskriva.
Det måste läsas. HÄR.
- Madeleine
sv: Ja eller hur! Haha nej, jag förstår xD
det är klart att jag minns. självklart. jag brukar tänka på det ibland. hur det blev. och ja det är inte klokt. helt knäppt faktiskt. men du är så himla fin som säger så här om mig för det betyder verkligen så himla himla himla mycket att du gör det! tack tack tack! och ja det är klart att jag brukar titta in på din blogg. puss!
