As if the world wasn't ending
Jag har två inlägg på gång, ett med lite glädjeutropp från helgen och ett med musikreklam. Vänta och se!
Först måste dock lite ångest ut, igen. Och jag antar att ingen är förvånad längre.
Jag hatar den här jävla staden kallad Kungälv. Den kväver mig. Jag vill flytta hemifrån, jag vill vara 18, jag vill ha ansvar för mitt liv, jag vill klara mig själv. Jag vill kunna göra precis vad jag vill när fan jag vill utan att någon ska bry sig.
Ett halvår...det känns så sjukt långt...
- Madeleine
sv: Jo, nog är det så sant... Ja jag förstår. Jo, och själv tycker jag också det är mer intressant att läsa om det är personligt! Varken för lite eller för mycket. Håller med dig. Också känns det nästan som att man lär känna personen fastän man kanske aldrig ens snackat med den :)
sv: precis! knasigt, men fränt på något sätt :)