Drömmar
Så sjukt mycket drömmar och så overkligt lite verklighet. Jag bryter ner mig själv med dom. Jag måste slutat bygga upp förhoppningar i mig själv. Jag vet ju hur liten chansen är men ändå tror jag att allt kan bli sant hur otroligt det än hade varit. Jag måste lära mig att jag inte är en del i en bok, tv-serie eller film. Hur lite det än märks så är mitt liv verkligt. Face it! Egentligen borde jag inte vara tillåten en hjärna när jag bara överbelastar den med strunt. Jag kan göra så mycket vettigt med den, alla säger alltid att jag är så himmla smart men allt jag anänder min hjärna till är menlösa drömmar.
Nu vet jag vad det är. det är ett typiskt författar liv, tror ni inte det? dom har faktiskt inte så mycket utan lever ut sina drömmar i dom böcker dom skriver...precis som jag, jag borde börja skriva ner allt det jag drömmer om. Fast, nej, det hade bara varit sjukt pinsamt. Äh..det bästa hade varit om jag slutade med drömmarna men jag tror inte det går, dom har blivit en del av mitt liv. Halva mitt liv är datorn och andra halvan är drömmarna, sen kanske Malta kan få vara med på ett hörn och kanske skolan, men bara en liten, liten bit!
20 oktober folks! då ska jag leva! <3 fatta hur jävla mycket jag längtar va! och sen 3 november! <3 Det blir två kvällar på två veckor som jag ska leva och båda råkar vara i Lisebergshallen. Sammanträffande? eller? Skit samma jag längtar sönder mig till båda och då ska jag bara glömma alla drömmar! :D
-Maddie
Alltså jag känner igen mig sjukt mycket. Utom delarna om Malta då. Alltså jag typ lever för saker. Nu för december. Och vid dom tiderna jag inte riktigt har något att leva för. Då finns jag egentligen inte. Alltså jag tror ibland att folk som är själv destruktiva (självklart inte alla) bara söker lite verklighet.
Jag vet inte riktigt om jag borde skriva mer men vi kan typ disskutera på msn nångång för det är sjukt kul att disskutera med dig.
(Okej det här lät helt sjukt men iaf)
I can see your point. Sån är jag med liksom jag längtar typ alltid till något, även om dte kan va en liten menlös grej som ligger flera år framåt i tiden ibland, men har jag inget annat så får det bli den. Jag måste alltid längta till något annars funkar jag inte.
Och jag tycker du kan skriva här så kanske andra också vågar kommentera (A)