Jag satt och läste en fan fic på http://www.rowlingfanclub.se och plötsligt i den så nämndes kittling och jag kunde bara inte låta bli att minnas några ord som en viss person sa till mig på Malta, jag kommer inte ihåg sammanhanget och vi disskuterade det inte vidare. "Är egentligen inte kittling den värsta sortens tortyr? du tvingas till att skratta även om du inte vill." Jag tänkte inte vidare över det då. Men nu kom det upp igen och egentligen, hade inte människan rätt?
Alltså visst okej, ibland kan det vara jävligt kul. Men när man är deppig och plötsligt dom jobbigaste killarna i klassen anfaller så blir man bara så trött. Man är verkligen inte på humör för att skratta och inte för att bråka med dom heller, man vill bara att dom ska försvinna och ändå tvingar dom dig att skratta. Antagligen har ni aldrig änns haft en tanke på detta (herregud..jag låter ju som..eller ehm, glöm det) men jag vet inte, jag har aldrig tänkt på det förrut i alla fall. Men jag blev ganska rädd nu när jag började tänka på det här, för oss är det ett nöje, vi skrattar åt det och har kul åt det men egentligen så plågar man ju faktiskt någon. Vi plågar någon och skrattar åt det, vi skämtar om det och får det att låta som det mest normala i världen. Men ju mer jag tänker på det så blir jag rädd, rädd för vad vi kan göra om vi inser det här och ändå låter det fortsätta. Jag vet inte om jag kan tycka det är kul att kittla någon längre, seriöst.
Jag kommer bara koppla ordet kittla till crucio,  det var ju trots allt en HP fan fic som vi mig att tänka på det. (För er trögos som inte är insatta i HP så är crucio en så kallad oförlåtlig förbannelse, tortyr förbannelsen)

-Maddie